"Det är ju så himla roligt"

Och det stämmer. Hon skrattar ofta, är engagerad i flera olika föreningar och är lätt att få kontakt med.

Men hur hinner hon med allting?

– Jag brukar säga att jag har en rejäl hög med stryktvätt hemma. Och så är det ju så himla roligt.

Det är alltså hemmet som får stå tillbaka en del?

– Nja, men vi håller på att göra om köket och det har vi hållit på med ett tag, säger hon och skrattar gott.

– Men det är nog så att vi bekymrar oss mer om att få ordning i scouternas loppis än hemma.

Föreningsintresset väcktes när barnen började i skolan. Då var hon aktiv i Hem och skola. Sedan började sonen i scouterna och både Helén och Evert (de gör nämligen det mesta tillsammans) hakade på.

Det var i mitten av 80-talet. De gick ledarutbildningen och är fortfarande ledare i Sexdrega scoutkår.

– Det är väldigt roligt att jobba med scouterna, säger Helén. Vi har en livaktig kår här, men saknar ledare.

Mycket av hennes engagemang kommer barnen och ungdomarna till godo. Hon och Evert , tillsammans med goda vännerna Lena och Sten Gustavsson, tog initiativ till att starta ungdomsgården i Sexdrega.

Ungdomsgården är öppen för alla i Sexdrega i åldern 13–20 år. Och är det något Sexdregabarn väntar på är det att bli 13 år och få gå till ungdomsgården.

Två kvällar i veckan, tisdag och fredag, tjänstgör föräldrar på ungdomsgården efter ett rullande schema. Så har det hållit på sedan starten 1995. Och det är helt ideellt arbete.

– Föräldrarna ställer upp, så det fungerar jättebra, säger Helén nöjt.

Och, tillsammans med Evert tar hon fortfarande ett antal kvällar. Trots att det är många år sedan deras barn slutade att gå till ungdomsgården.

– Det är så roligt att jobba med ungdomar, säger hon. Visst händer det att jag tänker att nu skiter jag i det här. Men, så är det någon liten grej, de visar sin uppskattning, då är det som att vinna en miljon.

– Det är belöningen.

Hon minns alla resor de har gjort med ungdomarna.

– Och de har skött sig bra. Det har varit så roligt.

Gick med i Nattvandrarna

Intresset för ungdomars väl och ve fick henne, och naturligtvis också Evert, att gå med i Nattvandrarna. Det innebär att de tillbringar åtskilliga kvällar om året på Kullaberg, torsdagskvällar i Borås och en del kvällar vandrar de runt i centrala Svenljunga.

– Jag tror att många ungdomar tycker det är skönt att vi finns där, säger Helén. Många kommer fram och hejar, stannar och pratar och säger att de tycker det är kul att se oss.

– Men vi tvingar oss aldrig på dem utan det är helt och hållet på deras villkor. Det är väldigt viktigt hur man bemöter ungdomarna, hur man tar dem.

Hon berättar att efter torsdagskvällarna i Borås åker de ofta med i bussen till Lockryd och Tranemo.

– Det blir mindre stökigt när några från Nattvandrarna åker med.

Hembygden är också något Helén värnar om. Det gör hon som ordförande i hembygdsföreningen. Fast hon är inte infödd Sexdregabo.

– Nej, jag är född och uppvuxen i Göteborg.

Det är i och för sig inte så långt från Sexdrega, men vägen dit blev ändå lite krokig. Hon träffade Boråskillen Evert 1965. Fem år senare slog de sig ihop och flyttade till Örebro där Evert hade fått jobb.

– Där utbildade jag mig till läkarsekreterare och jobbade sedan på regionsjukhuset.

Efter några år däruppe gick flyttlasset till Borås. 1974 rycktes de med av ”gröna vågen”, köpte villan i Sexdrega.

– När vi åkte hit för att titta på huset visste vi inte vad Sexdrega var, säger Helén. Inte ens Evert visste det.

Nu är hon sedan länge naturaliserad Sexdregabo och månar om byn.

– Här finns så mycket att visa upp. Inte minst för nyinflyttade så att de också blir måna om byn.

Hon berättar gärna om hembygdsgården Sjöbo som föreningen äger.

– Där har vi mycket gamla saker och det är alltid roligt att visa dem.

Föreningen håller också liv i gamla traditioner. Dit hör midsommarfirandet på midsommardagen.

– Men det går bra att promenera eller cykla ut till Sjöbo när som helst, säger Helén. Ta med fika och beundra utsikten över sjön. Där är rofyllt. Lucia är en annan tradition som Helén tycker är viktig. Varje år tränar hon in luciasångerna med luciatåget. Och på luciadagen kör hon runt dem mellan de olika framträdandena.

– Det är en av årets höjdpunkter.

Den dagen tar hon ledigt från jobbet som receptionist i kommunens reception.

– Det jobbet är väldigt roligt, kontakten med folk och att hjälpa dem till rätt person.

– Det är viktigt att ge kommunen ett ansikte utåt.

För henne är arbetet samtidigt ett nöje.

Gillar att åka motorcykel

Ett annat nöje, ett nytt sådant, är att åka motorcykel. Inte köra utan sitta bakpå. Förra året var första säsongen med motorcykel.

– Jag hade aldrig åkt motorcykel förut så det var väldigt pirrigt i början. Jag satt stel som en pinne, klistrad mot Everts rygg.

– Men jag har lärt mig och gillar det.

När hon så småningom blir pensionär hoppas att hon och Evert ska kunna förverkliga en dröm. De vill ta motorcykeln, sticka i väg ner i Europa. Köra längs Spaniens östra kust, vidare till Portugal och längs Atlantkusten hela vägen upp till Holland och vidare hem till Sverige.

– Och så vill vi ut och tågluffa igen. Det gjorde vi för fyra , fem år sedan. Jättekul!

En annan sak som hon väldigt gärna vill göra igen är att vara volontär på fridrotts-VM eller EM.

– Jag var det på både VM och EM i Göteborg. Det är bland det roligaste jag har gjort, att vara en kugge i detta stora maskineri.