Bilhandlare som gärna kör tåg

På fritiden har det dock mera handlat om att köra tåg.

Håkan Jacobsson föddes och växte upp i Valdemarsvik. Han började som resande säljare för Eton i Gånghester och gick därefter över till Oscar Jacobson, som han dock ej är släkt med. I 15 år reste han som representant i norra Sverige och tyckte om att få lära känna den delen av landet.

– De hade tid att leva där, tycker han.

När Tage Johansson Bil AB i Målsryd blev återförsäljare för Mitsubishi, blev han intresserad av att börja arbeta där, berättar han. Sedan 1982 har han drivit företaget Tage Johansson Bil AB i Målsryd, först som hälftendelägare och sedan 1989 som ensamägare. Nu är han 65 år och har bestämt sig för att gå i ålderspension.

Håkan Jacobsson har gjort sig känd som bilförsäljaren som välsignar varje avslutad affär. Han har en gudstro som han menar har hjälpt honom att hitta en inre frid.

– Det vill jag dela med mig av i form av en välsignelse, säger han.

Är det någon som tar illa upp för välsignelsen?

– Nej, säger han, i förlängningen tror jag den gett ett förtroendekapital, en känsla av trygghet som jag tycker är värdefull att få ge. Trygghet är bland det finaste vi kan ge varandra.

Företaget har en trogen kundkrets som kommit tillbaka. Håkan menar att firman kunnat ha kvar sin profil med närhet eftersom den inte har blivit uppköpt. Personalen har också stannat kvar.

Den 1 april lämnade han officiellt företaget, men är kvar till den 31 juli. Två personer, duktigt bilfolk, som han säger, har tagit över företaget med totalt 13 anställda.

Lämnade företaget

Han har länge haft nästan 80 timmars arbetsvecka.

– Det har varit roligt, trevligt, jag har varit delaktig i allt och fungerat som spindeln i nätet. Men alla hjälps åt på ett företag av den här storleken.

Nu ser han fram emot att bli ledig. Hustrun har redan varit pensionär i ett år och genom henne har han sett hur mycket det finns att göra.

– Jag ser fram emot att bara finnas för människor omkring mig, för barn och barnbarn säger han.

Hans främsta hobby som han nu kommer att kunna ägna mera tid är modelljärnvägsbygge. I en angränsande byggnad på gården har han byggt upp ett imponerande landskap med järnvägsräls, lok och vagnar i ett österrikiskt landskap. Tåget går genom en liten stad med en kyrka, där ett dubbelbröllop äger rum. Brudparen sitter i en tjusig vagn, dragen av ett par hästar, en av bröllopsgästerna är rullstolsburen. En linbana letar sig upp i bergen, ett hus brinner. En blåsorkester, turister och en uteservering finns här också bland många andra detaljer.

Håkan har monterat in belysning av olika slag som gatlampor men också spotlights, som lyser på kyrkan. Just nu arbetar han med att bygga ett kloster i utkanten av staden.

Tågen går i olika hastigheter, bromsar in i tunnlar och stannar förstås på stationerna. På bangården står många lok och vagnar. Här finns både moderna snabbtåg och gamla ånglok, liksom den gula rälsbussen, tillverkad i Sverige.

Arbetet som avkoppling

Det är från företaget Fleischmann som Håkan hämtar delarna till sitt bygge. Landskapet med berg och dalar har han dock byggt upp med hjälp av papier-maché. Han tror inte att han någonsin kommer att bli färdig, nya idéer kommer, men också angrepp från små möss gör att han måste reparera ibland.

– Arbetet med järnvägen är avkoppling för mig, säger han. Det är andningshålet, här går timmarna utan att jag märker det.

Någon tågresenär är han inte, han uppskattar mer att bygga. Och det är många delar som ingår. Ett av stationshusen är sammansatt av 1?000 små delar.

Håkan Jacobsson har också arbetat som söndagsskollärare i Toarps missionsförsamling.

– Det var ett mycket viktigt arbete, menar han. Att familjer är tillsammans är så viktigt i dagens splittrade tillvaro.

Han tycker att det gav mycket att vara lärare i söndagsskolan. Här fick han utlopp för sin fantasi när barngruppen till exempel gjorde spel med utgång från Bibeln.

– Vi gjorde också en modelljärnväg som sedan skänktes till lasarettet i Borås, berättar han.

Nöjer sig med Bibeln

Så många andra fritidsintressen har det inte blivit för Håkan Jacobsson.

– Min fru läser mycket men jag nöjer mig med Fleischmann-kataloger och Bibeln, det är vad som ligger på mitt nattduksbord, säger han leende.

När han nu blir pensionär kommer han att mera regelbundet kunna ägna sig åt sin tåghobby. Men varje plan om att bygga ut järnvägen föregås av förhandlingar med familjen. Så värst mycket större kan den dock inte bli, om han inte bygger ut själva byggnaden som järnvägen är inrymd i.

Han ser också fram emot att engagera sig än mer i kafé Cosmos i Dalsjöfors.

– Här samlas flyktingar från en mängd olika nationer, berättar han. Här känner vi gemenskap och värme för vi behöver varandra som medmänniskor. Vi är ju individer med samma människovärde.