100-åring som värnar om barn

– Jag hade lärt mig att jag skulle hälsa när jag träffade folk, så jag neg och neg för alla på stan. Till slut sa far: ”Nu räcker det!”

Nu har det gått 92 år sedan den där hästturen.

– Vi hade en så fin skolfröken att vi grät när hon gifte sig och måste flytta.

Thyra Wettéus tittar på det svartvita gamla skolfotot. Hon tar hjälp av ett förstoringsglas.

– Jag kan inte förstå att det är jag som sitter där med ljus klänning. Jag anser att jag bara hade rutiga klänningar.

Hon pekar på den lilla flickan som sitter i första raden, fyra från vänster.

– Min bästa kamrat och jag älskade att gå i skolan. När vi slutat jublade pojkarna, medan vi storgrät. Vi hade gärna blivit lärarinnor.

Thyra Wettéus växte upp i byn Sassarp nära Härna. Hon tycker att hon hade en väldigt lycklig barndom med mamman, pappan och de nio syskonen.

– Särskilt jularna var roliga! De gjorde dem så fina som möjligt, mycket tack vare vår storebror Edvin.

Brodern fick vara en extra hjälp på olika sätt, eftersom pappa Karl-August Sköld hade blivit döv. Båda föräldrarna arbetade hårt. Lilla Thyra var fem år när hon första gången såg sin mamma Olivia sova.

– Det var när hon hade fött min yngsta bror. Innan hade hon alltid varit uppe både när jag somnade och när jag vaknade.

Många sovplatser

Hela familjen sov i stugans stora kök där det fanns tre soffor och en säng. En period stod där till och med en vävstol.

– Jag begriper inte riktigt hur vi fick plats. Vi var minst två och två som sov ihop. Men ingen behövde sova på golvet.

Intill köket fanns en större sal. I den var familjen bara när det var fest och kom främmande. Det tredje rummet i stugan var den lilla kammaren, där den som var sjuk fick ligga.

– Fast jag tror att vi var ovanligt friska. Far gjorde själv en medicin av rölleka mot magont. Vi blev närapå bra bara han satte på pannan!

Av föräldrarna lärde sig Thyra Wettéus att försöka vara sann och rättvis.

– Far förmanade oss. Men om något gick tokigt var han den första som sa: ”Det ska vi ta hand om för tösen.”

– Det fanns mycket kärlek och respekt i vårt hem. Det är viktigt att lära barn. Kanske saknas det för ofta idag.

Thyra Wettéus säger att modern bakade så gott bröd.

– Det är av henne jag har fått egenskapen att vilja hjälpa gatubarn. Om mor hade en brödkaka så delade hon med sig. Vi gick ofta med korgar till fattiga, för det fanns ingen fattighjälp på den tiden.

1923 hände något som har bränt sig fast i Thyra Wettéus minne. Trakten hade drabbats av lungsot och hon började själv hosta. Den omtyckte läraren från söndagsskolan kom på besök.

– Vi stämde möte i himlen. När han gick hörde jag honom säga till grannen att han hade varit och sagt adjö till lilla Thyra. En kort tid därefter dog han själv.

Gifte sig 1934

– ”Du är jättegammal!” Det brukar mina barnbarnsbarn ställa sig framför mig och säga när de är i 3-årsåldern.

Thyra Wettéus visar hur småttingarna intresserat tittar upp på hennes ansikte. Sjutton barnbarnsbarn har hon. Än så länge.

Hon berättar om änkemannen Kaleb Wettéus som hon gifte sig med 1934. Hon var kär i honom.

– Jajamensan! Det förstår du när jag tog hand om hans lille son Rune som var 17 månader. Han blev precis som min egen pojke. Han var mycket livlig!

Senare utökades familjen med Lars, Siw och Bo.

– Det var lite svårt med fyra barn under kriget. Jag jobbade hårt och fick magsår. Men Kaleb var trogen, snäll och hjälpsam.

Thyra Wettéus blev aldrig lärarinna, som hon drömt om som liten. I 20-årsåldern fick hon jobb i en speceriaffär. Från 1940 arbetade hon i en mat- och mjölkaffär på Nordängsgatan i Borås.

– Det kan komma folk än idag och säga att de köpte mjölk av mig!

Maken Kaleb gick bort 1985. De arbetade tillsammans som vaktmästare i Korskyrkan innan han blev sjuk. Tidigare hade maken varit anställd vid stadsbussarna i Borås.

– Flera passagerare kallade honom ”den snälle chauffören”.

Idag är Thyra Wettéus det enda av de tio syskonen som är i livet. Hon saknar särskilt systern Maja.

– Vi hängde alltid ihop. När hon dog kände jag mig som ett paket som blivit bortglömt.

Sedan sex år bor Thyra Wettéus på äldreboendet Agamemnon. Varje dag finns någon form av aktivitet. Hon trivs och tycker att personalen är jättebra.

– Men de är för få! Ibland gör det ont i mig när jag ser dem. Jag försöker vara självständig, men jag orkar ju mindre.

Hennes kontaktperson i personalen heter Evelyn.

– Jag kallar henne ”min mamma” fast hon är hälften så gammal!

I den egna familjen njuter hon av att det är sämja mellan barnen. Annars är hon orolig att barn som växer upp får mycket modern teknik och för lite kärlek från sina föräldrar. Och direkt drar hon parallellen till gatubarnen, som saknar det allra nödvändigaste.

– Det fattas ju inte mat i världen idag. Men det som finns måste bli mer rättvist fördelat.