Jag skulle inte vilja vara en ung man igen
Ungdomens tid är förgänglig. Rätt vad det är har man blivit äldre, ja rent gammal. Det är omöjligt att förstå när man är en yngling. Det är som ung, man ska göra stordåden.
Ta Mozart som exempel. Vilken musik han gjorde! Århundraden har gått men vi fortsätter att lyssna på honom. Fyrtioen symfonier, mer än tjugo operor, konserter i mängder och mycket, mycket mer. Han var trettiofem när han dog.
Vad hade det inte kunnat bli av den pojken om han hade fått lika många år till.
Å andra sidan, Michelangelo blev nästan nittio år gammal. Och han skapade mycket av det bästa efter fyllda sextio.
Det blir en härlig stund?
Jag skulle inte vilja vara en ung man igen. Förmodligen finns det ett psykologiskt begrepp som förklarar detta att acceptera sitt åldrande. För allt annat är ganska tragiskt. En svunnen ungdom kan aldrig återfås. Det gäller att gilla läget, för det finns inget bra alternativ.
Kanske har jag gjort de flesta av mina livsavgörande misstag. Jag har lärt en del läxor, som jag absolut inte vill göra om. Som förälder har jag nått en lägstanivå som är acceptabel, en nivå som är nådd genom många års arbete. Som yrkesman likaså, förhoppningsvis.
Detta att se sitt eget åldrande med milda ögon är nödvändigt, för vem ska annars göra det? Dagens ungdomar? Knappast, de har fullt upp med sina egna liv och i deras ögon är vi mest förstockade och långsamma. Vilket i och för sig är ganska naturligt, för dem är det egna åldrandet fortfarande obegripligt.
Håll fast en kort sekund?
Det mest progressiva med mig nuförtiden är glasögonen. Det fanns en tid när jag stod på barrikaderna. Nja, inte bokstavligen precis. Jag har aldrig varit i närheten av en riktig barrikad, än mindre stått på den, men en gång var jag radikal, åtminstone lite blekröd. Jag brydde mig om vad som pågick i världen, jag engagerade mig och jobbade ideellt. Sådant hör ungdomen till, åtminstone min.
Fast kanske engagemanget inte behöver ta slut bara för att man blivit medelålders. Det är bara det att jag inte är lika tvärsäker fortfarande. Visst är jag säker när det gäller alla människors lika värde och deras rätt att tycka och tänka vad de vill, men jag vill inte gärna än en gång hylla en frihetskämpe som visar sig bli en Mugabe. Det räcker med den gången.
Vem vet om morgondan har sol?
Det sägs att man vid femtiofem är intellektuellt jämställd med en tjugoåring. Man är lite långsammare men har bättre omdöme och mer livserfarenhet. Som medelålders är det omöjligt att bli fotbollsproffs eller lära sig spela piano för att bli konsertpianist. Det är det å andra sidan för en tjugoåring också.
Så det är bara att konstatera att den bästa tid är nu, oavsett vilken ålder kroppen har.
