I Björkmans skoaffär

Nej, jag tänker på ställen som Björkströms Skor i Söderbärke i Dalarna.

Kommer ni ihåg hur skoaffärerna såg ut för sisådär fyrtio femtio år sedan? Just så ser denna kulturhistoriska raritet ut än i dag.

Det börjar redan med det pinglande ljudet när jag öppnar dörren. Och så doften som träffar näsan med full nostalgisk kraft. Läder och skosmörja. Utmed väggarna hyllor fulla med skokartonger och rakt fram en glasdisk med skosnören, skoblock och diverse accessoarer. Bakom disken en glad dam som kan allt om skor. Och då menar jag allt.

Björkströms i Söderbärke är inget museum. Det är en skoaffär där man kan köpa både foppatofflor, gummistövlar och lackpumps av senaste modell. Men om man, som jag, frågar om de händelsevis har skor från Kinna Skofabrik, går damen in på lagret bakom butiken och hämtar en trave skokartonger.

Nu hör det till saken att Kinna Skofabrik inte längre finns, den lades ner för flera år sedan. Deras skor var dock av det bättre slaget, praktiskt taget outslitliga. Och snygga. Efter femton år och två halvsulningar börjar mina dock bli lite slitna i kanten. Att hitta Kinnaskor i dagsläget är emellertid inte alltid så lätt. I de flesta skoaffärer finns det ingen plats och inget intresse för förfjolårets modeller. Om man inte befinner sig i Söderbärke förstås. Dessutom gäller samma prislapp som ursprungligen sattes på dem. Bara det är värt ett besök för en västgöte.

I lagret finns skor äldre än Kinnaskorna – platådojjor från de glittriga Abbadagarna, myggjagare från femtiotalet och många andra som i dessa trendsvängande dagar säkerligen blir moderiktiga igen.

Men det är ingen idé att invänta en realisation i Björkströms Skoaffär, för en sådan har de aldrig någonsin haft.

Visst kan en skoaffär vara en turistattraktion. Åtminstone för mig.

Att resa omkring i ett Sommarsverige bjuder ibland på upplevelser som denna.

Lite bortom de formstöpta köpcentrumen, de som ser precis likadana ut i alla svenska städer, kan man ofta finna det oväntade. Det kan vara ett anspråkslöst kafé i Örnahusen med de möraste smörbakade brysselkex som tänkas kan. Ett sådant som får alla latteställen att framstå som än mer charmlösa och stereotypa.

Det kan också vara ett motell vid Vätterstranden, där man inte ansett sig tvingade att restaurera enligt senaste arkitektoniska trend. Eller pizzerian i Nora som tycker att det är viktigare med spröda pizzabottnar och goda fyllningar än restauranginredning. De har förmodligen kvar samma vita strukturtapeter som vid invigningen för väldigt många år sedan. Inte så snyggt kanske, men väldigt goda pizzor.

En resa i Sverige kan ge oss mycket, vi som tycker att det är något spännande och vackert med en sliten fabriksfasad i Karlskoga, som kan kittlas av den gamla fängelsebyggnaden i Mariestad och som tjusas av den övergivna stämningen kring Aaltohuset i Avesta.