Separation på olika villkor

Dialogen är hämtad från en av Att skiljas nyckelscener där debutfilmaren Karin Ekberg förfasas över mamma Lenas bröllopsklänningskupp.

Mamma Lena har fått nog efter många års olyckligt äktenskap och tagit steget att separera från Karins pappa Kjell. Efter ett utdraget tjafs kring vem som ska få vad från det gemensamma hemmet börjar man undra hur paret har kunnat stå ut med varandra i 38 år.

När allt är uppdelat, färdigtjafsat – börjar det göra ont på riktigt.

Mamma Karin dansar runt, fri och lycklig på ett tomt parkettgolv samtidigt som pappa Kjell ser tillbaka på det som har varit och bävar för ensamheten. De upplever båda samma separation – men förhåller sig helt annorlunda till den.

Det är också därför hjärtat ömmar lite mer för pappan som fastnar i sorgen. Hans funderingar kring varför han inte har fått någon kram på fem år eller om Lena har träffat någon ny (för man köper väl inte dubbelsäng annars?) är stundtals förkrossande.

Filmaren Karin Ekberg är ingen betraktare i sammanhanget, utan deltar själv i familjedramat. Ställer modiga frågor om föräldrarnas känslolägen och uppmuntrar pappan att ordna inflyttningskalas för att komma på fötter igen.

Hon använder skickligt sina föräldrars historia för att påminna oss om det som är så lätt att glömma bort: fastna inte i något som är dåligt, det är aldrig för sent att gå vidare.

Vedrana Sivac