Ett allvar  som ger tyngd

Visst saknar Legender från övärlden den humor och detaljrikedom som blivit Hayao Miyazakis kännemärken, men den har andra förtjänster.

Manuset bygger på Urusla K Le Guins böcker om övärlden och handlar om prins Arren som flyr efter att ha mördat sin egen far. På vägen möter han Sparrowhawk, en trollkarl på jakt efter den mörka kraft som rubbat balansen i världen. Tillsammans upptäcker de att den onda trollkarlen Cob öppnat porten mellan de levande och döda. Om de inte stoppar honom hotar hela världen att kollapsa.

Goro Miyazakis filmspråk är mörkare, våldsammare och högtidligare än faderns, men scenerierna lika andlöst vackra och musiken lika stämningsfull. Filmens största brist är det ojämna tempot. Ibland bromsar handlingen in till ett stillastående, med torftig dialog och meningslösa sekvenser, för att sedan rivstarta igen med eldsprutande drakar, onda slavhandlare och stridande trollkarlar.

Berättelsen lyckas ändå beröra. Kontakten mellan Arren och den unga häxan Therru känns äkta, och det finns ett allvar i botten som ger Legender från Övärlden en tyngd som tecknad film ofta saknar.

Goro Miyazaki har kanske gjort en del nybörjarmisstag, men filmen förtjänar ett bättre öde än att avfärdas med jämförelser som är både förutsägbara och orättvisa.

Malin Dahlberg

TT Spektra