Coppolas tonsäkra magvärkare

Otroligt?

Men allt hände på riktigt, i Hollywood Hills i slutet av 00-talet.

Medierna döpte tonårsgänget till The bling ring. Nu har Sofia Coppola gjort film om händelserna, en tonsäker magvärkare med indiekänsla.

Tempot är högt. Karaktärerna är ganska ytligt skildrade. Emma Watson, mer känd som Harry Potter-Hermione, gör en skön karikatyr av den största Hollywoodbimbon i tonårsgänget. Hon har filmens roligaste replik, till reportrar vid rättegången:

– Jag har en stark tro på karma. Jag tror att hela den här situationen har kommit till mig för att bli en jättelik lärdom, så att jag ska växa och utvecklas i min andlighet. Jag vill leda en jättestor välgörenhetsorganisation en dag, eller varför inte ett land.

Redan från början vet vi hur det ska gå: tonårsgänget åker fast och blir dömda för inbrotten.

Vi backar bandet:

Allt börjar när Marc, väl spelad av Israel Broussard, börjar på Indian Hills highschool i den tjusiga Hollywoodförorten Agoura Hills. Marc är ensam och känner sig misslyckad men snygga och populära Rebecca (Katie Chang) tar honom under sina vingars skugga och presenterar honom för sina coola tjejkompisar.

De kommer in på klubbar fastän de är för unga för att tjejerna känner vakten. Spelar M.I.A på jättehög volym i bilen och sjunger med:

”Live fast die young, bad girls do it well.”

När de går på nattklubb pratar de inte med varandra eller andra, de tar bilder av sig själva och lägger ut dem på facebook. Klubbliv, kläder och droger kostar. Snart börjar de sno grejer och pengar, först från parkerade lyxbilar i de egna kvarteren.

Det trappas snabbt upp och gänget börjar åka till kändisars hus för att göra inbrott. Adresserna är lätta att hitta på nätet och säkerheten i lyxvillorna visar sig vara dålig. Paris Hilton har till exempel sin dörrnyckel under mattan.

The bling ring är filmad hemma hos Paris Hilton på riktigt. Om det hade varit en skapad scenografi hade folk sagt att den var överdriven. Jättegarderoberna, det lilla mysrummet med strippstången, prydnadskuddarna med Paris Hiltons eget ansikte på, bilden av henne själv på väggen med texten: ”Can you afford me?”

Paris Hilton återvänder gänget till många gånger, för hon märker inte att hon blivit bestulen de första gångerna. Överflödet är som före franska revolutionen, faktiskt . På så vis blir The bling ring en samtida spegel av Coppolakaramellen Marie Antoinette.

Jag tror att Sofia Coppola gjort filmen för att spegla ett samhälle som mår dåligt, är ytligt, kändisfixerat, materiellt. Men på så sätt är The bling ring förstås ett komplicerat projekt, eftersom Hollywoodfilm är en del av just det samhället. Det verkliga tonårsgänget finns på bilder på nätet och är nämligen inte alls så tjusiga som i Coppolas Hollywoodversion. Genom filmen får de nu ytterligare 15 minuters berömmelse.