Olle Blomqvist

En komplettering till bilden av Ellos grundaren och Elfsborgaren. 1964 inredde Björsells Ellos Expo vid Skaraborgsvägen. Dåtidens outlet. Det blev en succé. Bussar kom från hela södra Sverige samt Norge. Tanterna fyndade. Tore Skogman sjöng och alla fick kaffe med bulle. Detta var första etableringen i Knalleland, som alltså Olle grundade.

Jag lärde känna Olle lite och frågade om han ville vara med i vår nystartade Round Table-klubb 105. Han nappade på det och blev en hängiven tablare. Några år senare blev han ordförande och under det året missade han inte ett enda möte, var fjortonde dag. Vi, dussinet killar, växte samman och Olles profil blev alltmer utpräglad. Punktsnålhet, dvs, sparsamhet och generositet, var utmärkande. Olle klippte ut rabattkuponger på kaffe och Findus köttsoppa i tidningen samtidigt som han stöttade Elfsborg med miljoner. Men inte bara Elfsborg, utan även Orkesterföreningen och skulpturer. När vi byggde Åhaga satte Olle till sin axel rejält. Olle köpte 100-kronorskort till sin mobiltelefon, men ringde ut på koppartelefonen.

Vid ett tillfälle på Skaraborgsvägen kom en lagerkille in på hans kontor och berättade att han behövde köpa en begagnad bil för 3 600 kr men hade inga pengar. Olle betalade bilen, och efter några månader kom killen tillbaka med en inbetalningsavi från försäkringsbolaget och frågade: Olle hur tycker du att vi ska göra med denna? Olle uppskattade couraget och framåtandan.

Olle kom aldrig för sent. Var alltid i tid. En annan egenhet. Olle trivdes med att hålla hov bland goda vänner och berättade sina historier. Dom tog aldrig slut. Och blev inte sämre med åren.

Vår RT-klubb gjorde årliga längre resor, och en gång bar det av till Kenya. En kille hade lite knepigt med ekonomin. Olle och jag var arrangörer. Alla skall med! Jag betalar, men säg inget till de andra.

Efter hustrun Rosas bortgång, gick Olle och sam på mornarna och i bassängen fann han Britta Nordström. Tycke uppstod och efter något år, 2009, förbarmade sig Britta över Olle, som då flyttade in i hennes trevliga trerummare. Och detta var Olles smala lycka (och även hennes) för Olle var inte så förtrogen med dammsugaren. Ej heller någon hjälte i köket. Dom fick flera goda år tillsammans.

Visst stöttade Olle mycket och många ekonomiskt, men det är andra sidor, som vi minns än mer.Han hade ett genuint intresse för sina medmänniskor. Han hade tid att prata och han ställde frågor. Och han lyssnade på svaren. Ungdomar låg Olle nära om hjärtat, och han intresserade sig för Sven Erikssonsskolan entreprenörer samt ungdomsidrotten.

Några dagar innan Olles bortgång talade vi om livet. Olle var helt klar och insåg att han närmade sig målsnöret. "Jag tänker på hur bortskämd jag blivit av alla. Jag nästan skäms, sa Olle. Jag svarade att han ju själv har skämt bort så många människor, föreningar och organisationer. Jo, men det har jag ju tyckt varit så roligt.

Så somnade Olle in i lördags natt kl 03.00 med ett leende på sina läppar. Nöjd med sitt liv. Å egna och mina medbröders, i RT 105 PM, vägnar, tackar jag för att ha fått haft Olle bland oss. Under mer än 50 år.