"Jag tänker bli en glad pensionär"

Alla barnen är samlade i gröna rummet på Lilla Safiren, Slättängsskolan. Personalen ser till att också Ingegerd Eriksson, deras städerska, är med.

De har bjudit in henne på förmiddagsfika utan att berätta att de också tänker överlämna BT-buketten till henne.

Ingegerd placeras i en stol medan alla femåringarna, som går på förskolan här, sätter sig i en ring på golvet. Monica Niklasson kommer in med en vacker bukett med tulpaner i olika färger.

– De här ska du ha för att du har tagit hand om oss så bra, säger hon.

Ingegerds förvåning går inte att ta miste på.

– Nej, men vad är det här! utropar hon och slår händerna för ansiktet.

Barnen vet att Ingegerd snart ska sluta, och både de och personalen säger tack och grattis till Ingegerd. Barnen berättar att hon nu ska sluta för att hon slitit så mycket. Att hon ska gå i pension vet de också, liksom att det är något man gör när man jobbat länge. Men de ser alla fram emot att Ingegerd kommer och hälsar på dem då och då i fortsättningen.

Sömmerska i 44 år

Ingegerd har arbetat på Slättängsskolan i sju år.

– Jag började jobba på skjortfabriken i Vänga när jag var 14 år, berättar hon. I 44 år var jag sömmerska där, jag vara bara ledig i något halvår när mina två söner föddes.

Lagom till påsken för sju år sedan blev Ingegerd uppsagd och arbetslös. En väninna berättade för henne att det fattades städpersonal på Slättängsskolan. Ville hon inte börja arbeta där?

– Så jag började jobba här efter påsk, säger hon leende, jag var arbetslös i en vecka bara.

Här städar hon ett och ett halvt hus, och hon arbetar nästan heltid. Men personalen kan berätta att hon inte bara sköter städningen.

– Du har tagit hand om oss så bra, säger Helene Johansson. Du tar tvätten fast du inte måste, vi har blivit så bortskämda.

Ingegerds arbetsdag börjar redan kl 6.15 på morgonen. Övrig personal kommer en kvart senare. Eva Hedberg berättar att det är upptänt och trevligt när de kommer.

– Och en gång blev jag magsjuk och ringde hit på morgonen, säger hon. Ingegerd var här och kunde ta emot barnen tills de andra kom. Det har varit så bra att hon har kunnat hoppa in i barngrupperna när det behövts.

– Det har bara varit roligt att göra lite extra, säger Ingegerd, som blir rörd av alla lovord.

Men nu tänker hon alltså bli en glad pensionär. Hon har trivts mycket bra med arbetet på Slättängsskolan, men hon säger att hon ju varit inställd på pensioneringen länge. Dessutom har hon problem med artros i händerna, vilket hindrar henne i arbetet.

– Och efter 50 och ett halvt år kan det vara dags att sluta arbeta, säger hon.

Ingegerd bor i Vänga i närheten av sina tre barnbarn, som är fem år, nio månader och sex månader. Dem tänker hon ägna sig mer åt nu, när hon blir helledig.

BT-buketten var en stor överraskning, säger hon.

– Personalen bad mig komma hit och fika, jag brukar annars göra det i det andra huset. Jag tänkte att det kanske var för att jag snart ska sluta. Det var lite rörande med de vackra blommorna. Och det blir kanske fler tårar innan jag slutar på fredag.

– Och vi tyckte det här var ett bra sätt att fira av dig på, säger förslagsställaren Monica Niklasson.