Här behöver ingen gå hungrig

Sedan man för tre år sedan flyttade in i lokalerna, har Marita sett till att arbetskamraterna kunnat köpa färdigmat och kakor till självkostnadspris i lunchrummet. För det vill de nu ge henne BT-buketten.

– Kom in och sätt dig ner i lugn och ro! uppmanar Ingegerd Hinn sin arbetskamrat Marita Edentoft, som undrande slår sig ner vid ett av borden i fikarummet. Hon försöker fråga vad som ska ske, men Ingegerd envisas – hon ska bara sätta sig ner.

BT:s utsända och Inger Johansson gömmer sig med blommor och kamera utanför lunchrummet. När Marita sitter med kaffekoppen vid ett av borden, går vi in.

Inger och Ingegerd lämnar över blommorna och berättar för sin överraskade arbetskamrat hur mycket de uppskattar servicen hon ger dem.

– Vi har ju så långt till närmaste matställe, eftersom vi håller till här ute på landet, säger Inger. Lunchrasten är också bara på en halv timme, så därför är det perfekt att vi kan köpa mat ur frysen här.

Längre lunchrast

Marita har lite längre lunchrast, eftersom hon behöver åka hem till sina hundar. Då passar hon samtidigt på att handla djupfrysta rätter. På en lista vid frysen noterar man vad man tagit och om man har betalat. Pengarna lägger man i en skål bredvid.

Fungerar det här?

– Javisst, säger Marita.

Ibland betalar man inte när man tar maten, men det kommer alltid pengar så småningom. Och om det inte finns några pengar i skålen, kan jag ju inte handla.

BT:s besök påminner någon om att betala, 55 kronor hittar sin väg till skålen. Kredit lämnas alltså, åtminstone tills Marita ska handla nytt.

Marita tycker själv inte att det är någon stor sak att se till att arbetskamraterna får mat till jobbet. Hon säger att det har blivit så bara.

– Jag är själv hungrig jämt, kanske det är därför jag börjat med det här, säger hon leende.

Lagar gärna mat

Lunchrummet är välutrustat med frysar, men laga mat kan man inte göra där. Det är annars något som Marita gärna gör så fort hon har tid. Men den mesta fritiden ägnar hon åt sina hundar. Hon har två pomerianer (eller dvärgspetsar), och det är en hundras hon haft under hela sitt liv.

Hon är aktiv i Älvsborgs kennelklubb och arbetar mycket till exempel med utställningsdagarna på Ryda sportfält i juni, till vilka hon samlar ihop priser.

– Marita är värd en bukett bara för allt det arbetet, säger Ingegerd.

– Nä, sluta nu, säger Marita och ser rörd ut.

– Vi har papper på metervara, så gråt du, säger en annan av arbetskamraterna.

Just denna dag är frysarna tomma, och Marita ska snart åka iväg och handla. Hon köper lite olika sorters mat, hon har inte märkt att något är populärare än något annat.

– Men så fina blommor, utbrister Marita Edentoft, det är underbara färger. Och den lilla hunden är så söt!