Hur står det till?

– Det är bra? eller helt okej i alla fall. Jag bröt handleden på nyårsafton och går på värktabletter.

Vad hände?

– Klockan var kvart över tolv – men det var ingen fyllegrej! Jag snavade och föll illa från en avsats. Jag blev genast lite orolig för turnén, men det är ingen fara? även om jag får ta det lite lugnt med flamencon på scenen.

Nästa år fyller Bo Kaspers Orkester 20 år som band. Hur ska ni fira det? Ni har ju redan släppt en samling.

– Skivbolaget kommer säkert att vilja göra något jubileum av något slag, men vi tänker inte så mycket på det. Vi tar en skiva i taget och plötsligt tänker man bara ”Oj, jävlar! Har det gått så lång tid redan?”.

Hur 2011 är Bo Kaspers?

– Det är en bra fråga. Man ställer den till sig själv ibland. Det finns ju många typer av musik som man inte har någon aning om. Jag vet ingenting om house eller hårdrock. Robyn hör man ju ibland, men jag kan ingenting om dansmusik. Då känner man sig långt ifrån och väldigt lite 2011. Vi har gjort det här sedan 1992 och visst frågar vi oss själva ”Vad gör vi för nytta?”. Samtidigt försöker vi vårt bästa i alla fall – och vi har väldigt roligt under tiden.

Sammanfatta Bo Kaspers-åren med tre ord.

– Liveupplevelser. Resor. Och party.

Utveckla?

– Det har ju varit oerhört många resor genom åren och det har varit väldigt roligt. Om du ställde frågan till de andra i bandet hade de nog svarat ”studiojobb”, men jag är mindre förtjust i den delen av arbetet.

Ni är bäst live, eller hur?

– Det ska vara annorlunda live. Det måste ju ha hänt något med låtarna. Allt blir mer förstärkt på en konsert, man öppnar öronen på ett annat sätt. Det är likadant för publiken, de har kanske varit ute och ätit middag före och förväntar sig en riktig upplevelse.

Hur känns det från scenen?

– Jag upplever mycket mer energi när vi spelar live. Men man kan luras lite av ”feelingen” också. Jag minns de gånger vi har spelat in konserter för referens – man trycker på play och förväntar sig att bli överkörd av tio lokomotiv. Men den där energin verkar inte fastna på skiva. Det kanske är bra – då går det ju inte att ladda ner.

Det måste ha hänt mycket med er som personer genom åren. Relationer som kommer och går. Ni har blivit föräldrar?

– Ja, det är en del äktenskap och många barn senare. Men vi har växt upp ganska bra tillsammans. Vi bryr oss mycket om varandra och det vi gör. Man lär sig vilka strider man ska ta. Visst har vi gått igenom en del pucklar, men vi vet också att vi kan reda ut dem. Men tänk istället om någon blev sjuk, gud förbjude. Alltså riktigt sjuk – det skulle vara svårare. Men det känns bra, vi trivs bra med varandra och alla får utrymme och kredd. Det är värt det helt enkelt.

Vilken är din roll i bandet? Jag gissar att du är skojaren som lättar upp stämningen.

– Nej, abslolut inte! Jag är surputten som sitter och gnäller. Samtidigt är jag lite av en scenvärd när vi är ute på turné. Jag ska få publiken att känna sig välkommen. Dessutom är det jag som skriver texterna. Musiken skriver vi tillsammans.

Behöver man vara goda vänner för att få ett band att funka?

– Nej, det behöver man inte – men man behöver visa respekt för varandra. Vi hänger inte med varandra privat.

Är ni som arbetskamrater?

– Mer som släktingar. Du vet, så som man känner för bröder och kusiner.

Vad bråkar ni om då?

– Om det är för lång klang på reverbet – till exempel. Alla som håller på med musik fattar vad jag menar. Sångvolymer? det är jätteviktiga saker för bandet och det är strider som man kan välja att ta. Man blir så jävla engagerad då.

Det är väl bra?

– Det visar på sann passion – men det sliter också. Det har även bråkats om mig. Att jag tar för mycket plats och så. Men nu är det mindre sånt, nu handlar det nästan bara om det konstnärliga.

Du pratar ofta politik från scenen och Bo Kaspers spelade till stöd för de rödgröna inför valet. Hur viktig är politiken för dig?

– Det finns ju politik i allt. Hur du tänker, hur du väljer att leva ditt liv. Däremot är väl popscenen inte den bästa arenan för att påverka. Det är svårt att få in politik på ett snyggt sätt i musiken utan att det blir pekoral.

Men det finns ändå en del symbolik i Bo Kaspers texter.

– Ja, I samma bil är ett exempel. Den handlar om solidaritet och empati. Det finns självklart en symbolik där, men att endast använda musiken till politik blir inte särskilt bra.

Är det inte väldigt få musiker som vågar ta ställning idag?

– Nja, det pratas om en popvänster och jag upplever ändå att det finns ett humanistiskt engagemang när frågorna kommer upp. Men visst är det få som är politiska i sina texter.

Hur är det att vara musiker i Alliansens Sverige 2011?

– Vi är ju egna företagare, så vi är ju vinnare i Alliansens Sverige! Det är oerhört mycket ”jag, jag, jag” i samhället just nu och jag blir alldeles kall av den tanken.

Finns det någon fråga du brinner extra för?

– Nej, jag tycker bara att det är allvarligt att vi bygger ett samhälle där man bara satsar på sig själv och låter andra klara sig. Jag tror att vi kan få mycket mer uträttat tillsammans.

Ni rör er över flera olika genrer. Jazz, rock, soul och pop. Finns det någon genre ni känner er mer hemma i?

– En del pratar om europeiskt kontra amerikanskt sound. Personligen gillar jag de europeiska sidorna bättre. I det nya albumet är det mycket blues, men det är svårt att göra bra blues på svenska. Peps är en av de som lyckas riktigt bra med det – han kan laborera med sin skånska. Men på min rikssvenska är det lite knepigare.

Tidigare använde ni begreppet ”kasprigt” för att sätta fingret på ert sound. Hur låter kasprigt?

– Det hör man bara. Det är ett slags tilltal som träffar rätt på något vis. Något man identifierar sig med. Men sedan har vi försökt göra låtar som låter ”okasprigt” också?

Vad gör Bo Kaspers om ytterligare 20 år?

– Kan vi inte säga tio istället?

Okej då.

– Jag tror att vi håller på fortfarande faktiskt. Det är skönt att se Eldkvarn till exempel. De bara kör på och det verkar behagligt. Vi kanske också slutar barkroppade i ett kök?

I kväll spelar ni i Borås?

– Ja, vi har ju varit på ”verkstan” (Åhaga, reds anm.) och på torget tidigare. Det är alltid lite pirrigt och speciellt att spela i Borås. Jag har ju min svägerska där och hon kommer naturligtvis och tittar. Då blir det lite extra nervöst.

Vad får hon se på scenen då?

– Vi har ju inget blås med oss på turnén, utan lånar in några blåsare från varje ort. Den här gången blir det några ungdomar från Borås kulturskola. De kommer och repar med oss lite före konserten, sedan är de med på några låtar. Det kommer att bli skitroligt – både för dem och för oss.