Helgi har blommat ut i Elfsborg

Förklaring: Hård försäsong och stärkt självförtroende.

– När man tränar med bättre spelare än jag själv, så blir man bättre. Jag har lärt mig mycket sen jag kom hit, säger Helgi Danielsson.

I höstas hade den defensive mittfältaren åkt ur superettan med klassiska Växjöklubben Öster. Han hade ett år kvar på kontraktet och såg inte fram mot säsongen i div I.

– Det var inte många klubbar som var intresserade, men Elfsborg ville ha mig. Det var perfekt och jag var beredd att göra mitt bästa.

Det har han gjort, även om det tog några månader innan 26-åringen vågade tro på sig själv, innan han vågade gå in hårt i närkamperna och innan han vann sina bollar på egen planhalva.

– Det var tungt under försäsongen. Jag har aldrig tränat så hårt som vi gjorde, men nu känner jag mig mycket piggare. Förra året skulle jag aldrig orkat med det matchtempot vi har.

Inte så nervös

Starkare. Snabbare. Och dessutom fem kilo lättare.

– Jag har gått ned från 83 till 78 kilo. Men det är nog mest fett.

Uthålligheten har blivit bättre, liksom självförtroendet.

– I början var jag lite nervös när jag fick bollen, men nu slappnar jag av mer.

Försommaren har kopplat ett starkt grepp på stan. Danielsson njuter. I skuggan.

– Jag är van vid mer vind och kyla. I morse på träningen var det nästan för varmt.

Men hettan lär hålla i sig oavsett gradantal på termometern. För morgondagens möte på Borås arena mot svenska mästarlaget från Göteborg är nära på utsålt.

– Jag hoppas vi kan börja som de sista tre hemmamatcherna. Då har vi haft bra tempo direkt, men IFK har ett starkt försvar och det kommer att bli tufft.

I den avslutande matchen inför EM-uppehållet ställs han mot sin forne lagkamrat från Reykaviksklubben Fylkir, Ragnar Sigurdsson. Till sommaren kommer de att grilla tillsammans, men bäst kontakt har Danielssons med barndomsvännen Olafur Skulason i Helsingborgs IF.

– Vi ringer varandra varje dag, fast han sa inte så mycket efter att vi vann över HIF.

Hoppas på mål

I tre av tio matcher har BT utsett islänningen till bäste elfsborgare och hans knallesnitt är i klass med Anders Svenssons och Stefan Ishizakis. Mest nöjd är han med insatserna mot Sundsvall och Kalmar.

– Då vann jag några bollar och närkamper i början. Vi fick bra tryck direkt och jag bidrog till spelet med det jag kan.

När är du som bäst?

– När jag vinner några dueller. Då slappnar jag av och kan lämna över bollen till våra mer kreativa och offensiva spelare. Det är jag nöjd med.

Stadshusparken är fylld av människor. Men ingen reagerar på att en av vårens bästa elfsborgare intervjuas. Än har han inte blivit något namn på stan.

– Det har jag aldrig varit. I Växjö kände kanske några fler igen mig. Här tittar vissa unga killar till, men det är inget jag saknar.

Lite isländskt tillbakadragen. Ödmjuk. Ständigt återkommande till lagkamraternas höga kvalitet.

Spelat med landslaget

Om hans egna egenskaper talar han tyst. Då handlar det mer om ”att göra mitt bästa” och ”jag är nöjd om jag får spela”.

Och det har han fått. Danielsson kom in med en kvart kvar av premiären mot Gais och har därefter aldrig varit utanför startelvan. Till viss del kan det förklaras av Jari Ilolas skada, men också av Danielssons allt starkare spel.

Han gillar den lite otacksamma rollen som defensiv mittfältare, spelaren som inte gör det spektakulära, utan springer, sliter och arbetar i det tysta.

– Jag har aldrig gjort särskilt många mål i min karriär, men jag hoppas det kommer.

Ett annat mål stavas det isländska landslaget.

– Jag var med när jag spelade med Öster i allsvenskan, men inte när vi var i superettan. Island har inte många spelare i de högsta ligorna i Europa, så jag hoppas jag spelar tillräckligt bra nu för att komma tillbaka till landslaget.

En bra match mot Blåvitt kan således betyda ny chans i blå-vitt-rött.