Trummjölk och en rymningsbenägen pung anno 1983
Jag står i köket och fixar med min kvällsmat och på radion sjunger Amanda Jensen (tvåa i Idol 2007) att det var fyrtio år sedan hon sist såg havet. Jaha ja, i sångtexternas värld kan man tydligen vara 18 år men ändå ha sett havet mer än 20 år innan man ens tog sin allra första simtur. Jag såg havet förra midsommar. Det är okej det med.
Lägger sista handen vid salladen och bär sedan ut sallad, mackor och te till balkongen och sätter mig och käkar. Smöret och osten på mackan smälter ihop, som ett bevis på den annalkande värmeböljan. När jag går in till köket igen för att bre mig ännu en macka, spelar radion låten Centerfold med J Geils Band och jag förflyttar mig i tankarna till USA våren 1983. Jag och en väninna hade toksparat och åkt till Fort Lauderdale i Florida. Vi bodde på ett lägenhetsmotell där man fick stötar av vattenkranen och när man öppnade kylskåpsdörren. När vi klagade tittade motellägarinnan lite förvånat på oss och pekade sedan på våra bara fötter.
- Jaså stötar. Ja men ni måste ju ha skor på er inomhus.
En något annorlunda syn på sakernas tillstånd jämfört med i Sverige, men vi följde rådet och slapp fler obehagliga elrelaterade överraskningar.
Just ja, Centerfold med J Geils Band. Den på den tiden renodlade musik-TV-kanalen MTV. startade 1981 i USA. När vi var där spelades Centerfold väldigt ofta på MTV. Jag tyckte det var skithäftigt när trummisen 2.48 in i låten sänkte trumpinnarna mot det vita trumskinnet men precis i slaget insåg man att trumskinnet inte var något trumskinn utan mjölk.
Jag brer färdigt min macka, lägger den på skärbrädan och går sedan in till datorn för att kolla på den där Centerfold-videon.Det ser fortfarande rätt kul ut med den där trummjölken. I övrigt känns videon lite småtöntig om än på ett gulligt sätt. Framför allt betydligt trevligare att se på än många av de musikvideor som visas på MTV av idag. 1983 såg flickorna flörtigt glada ut och vickade lite lagom käckt med rumpa och höfter. 2008 är honnörsorden jucka, kråma sig i shorts som skär in i grenen, vara villig samt klänga på matchotyperna som står för sången. Så vulgärt som möjligt utan att det kvinnliga godset trillar ut. Det glada har ersatts av billig halvporr och kvinnorna objektifierats.
Jag går tillbaka ut i köket och lägger ost på min macka, i tankarna befinner jag mig nu vid motellets pool. En självutnämnd Casanova som sitter och smörar för två måttligt intresserade tjejer. Jag och väninnan ligger några meter ifrån så att vi har de trennes respektive fotabjälle riktade mot oss. Casanovan sitter grensle över en av motellets hopfällbara solsängar och han har svartvitrandiga mycket åtsmitande badbyxor på sig. Från min och väninnans horisont, vi ligger på mage på våra solstolar, hamnar våra blickar helt ofrivilligt i ”charmörens” skrevhöjd. När vi legat där en stund och ömsom solat och ömsom betraktat skådespelet framför oss, väser min väninna:
- Kolla. Hans pung håller på att tränga ut ur badbyxorna.
Lite diskret kastar jag en blick mot de randiga, och verkligen, väninnan har rätt.
Hela scenen är så absurd. Där sitter en påflugen poolraggare i åtsmitande, randiga badbyxor och fjädrar sig inför två ointresserade bruttor. Och så vi då som ser alltihop inklusive den rymningsbenägna pungen. I takt med att han ökar insatserna - oh baby ska jag smörja in dej på ryggen - desto mer skrevar han vilket får till följd att rymlingen sakta men säkert fortsätter tryckas ut ur de tajta badbyxorna. Till slut är det väldigt lite som lämnas åt fantasin. Tjejerna som ligger jämte honom har inte samma utsikt som vi har, och jag tror inte att denna gratisattraktion skulle ha gjort någon skillnad. Han blir bara för mycket till slut och de vänder sina huvuden bort från honom. Han fattar vinken och drar iväg, kanske till ett nytt motell.
Jag kommer aldrig att glömma hans svartvitrandiga, åtsmitande badbyxor och undrar fortfarande vad han tänkte när han upptäckte att badbyxorna inte riktigt satt där de skulle.
Efter avslutad minnesbild far tankarna åter till Amanda Jensen och hennes 40 år sedan hon såg havet. Jag går än en gång till datorn och letar upp låtenpå Youtube. Då hör jag det. Det är bara fyra år sedan Amanda såg havet och fem nätter sedan hon höll sin älskades hand. Jag går ut och sätter mig på balkongen, äter min macka och dricker mitt te. Katt-Asta kommer ut och gör mig sällskap. Jag lyfter upp henne i knäet och tänker inte mer.
