Solval, rosa gummistövlar och Sterilebohult
Söndag vid pass 17.00-tiden och jag har precis kommit hem från en promenad. Jag hamnade mitt i en ordentlig regnskur och det var underbart. Jag älskar verkligen regn, jag gör det och jag kan njuta av regn därför att jag har på mig regnkläder och gummistövlar när det regnar. Under min promenad funderade jag på vilket man klarar sig mest utan – regn eller sol. Inte bäst utan, utan mest utan, det är en viktig skillnad. Jag tänkte förstås inte att världen skulle vara helt mörk, utan mer som att man bara skulle kunna skönja solen; som regnsol, mörk vintersol eller sol i dis. Alltså, vilket kunde man klara sig mest utan, regn eller sol?
Sol kan man ju få på konstgjord väg men regn? kan man tillverka regn utan vatten? Jag släppte den tanken för att jag inte kunde svaret. Jag konstaterade istället att det är betydligt fler blommor och träd och buskar som överlever en regnig sommar, än en sommar i strålande sol utan konstbevatten. Att människor dör av törst men inte av strålande solbrist. Att det inte går att konstbevattna en hel värld men att en hel värld kan överleva med ett starkt reducerat antal soltimmar per år. Utifrån detta beslutade jag mig för att man kan klara sig mest utan sol. Sedan övergick jag till att studera trädgårdarna som jag passerade.
Jag såg att den spartanska stil som är rådande mode i trädgårdstidningar och i TV-program där trädgårdsarkitekter hottar upp folks trädgårdar och uteplatser, att också dessa modeträdgårdar finns på sina ställen i Borås. Planteringar längs med husväggar som ersatts av tvättad makadam, vilken ramats in med någon slags kantsten. Och för att det inte ska se för Sterilebohult ut, har man kompletterat med ett fåtal lite större stenar samt några buskar och då företrädelsevis av märket buxbom. Under dessa planteringar ligger några lager fiberduk e.d. för att hindra ogräset från att växa igenom. Fast jag såg förstås inte fiberduken men jag visste att det fanns en sådan för det har jag sett på TV-programmen. Jag log lite snett för mig själv och tänkte att det kvittar hur många lager fiberduk som lagts under makadamen, man kan ändå aldrig vinna över maskrosor, svinmålla, kvickrot, kirskål och de andra viljestarka växter som människan har bestämt ska kallas ogräs.
Jag studerade också andra trädgårdar, vanliga trädgårdar, några som jag beundrade och ytterligare andra som fick mig att börja göra upp planer på vad jag skulle ha gjort om jag hade bott där. Trädgårdar som ingen verkade bry sig om, åh vad kul det hade varit att få sätta dem i blom och anlägga några stenpartier och kanske en damm. Och så överraskning, överraskning! placera ut prydnadsgrodor lite här och var.
När jag svängde in på min gata mötte jag en dam i regnet, hon hade paraply och tuggummirosa gummistövlar med något motiv på, kanske var det hjärtan. Vi passade ihop på något sätt. Eller rättare sagt, våra kläder matchade varandra. Mina lysande turkosblå regnbyxor och hennes tuggummirosa stövlar. Damen hejade och log mot mig. Jag log tillbaka och sa hej. Man brukar ju inte heja sådär på varandra när man möts på en promenad inne i ett bostadsområde. Men jag tror att vi kände någon slags samhörighet i det att möta en annan person som också verkade tycka om att promenera i regn.
När jag traskade in på gården där jag bor, var jag på väg att börja sjunga högt. Jag ville sjunga "I’m Singing in the Rain" men jag hejdade mig. Jag har gjort det en gång förut. Den gången var jag sugen på att gå ut i regnet bara för att få känna sommardroppar i håret. Jag tog bara på mig ett par shorts, mina gummistövlar, en tröja och min regnjacka. Sedan gick jag ut på gården och studsade i vattenpölarna och sjöng just ”I'm Singing in the Rain". En granne längst ned, en ung kille som precis hade flyttat in, stod i dörröppningen till sin balkong och pratade i sin mobil. Han tittade väldigt konstigt på mig. När han fattade att jag fattade att han hade sett mig, drog han sig diskret bakåt in i rummet och stängde balkongdörren. Jag vet inte om den där unge grannen fortfarande bor kvar, men jag kände ändå att jag kanske hade gjort mitt när det gällde att leverera gratis underhållning till mina grannar.
