Mer än en halv sommar kvar

Mitt balkongliv fick se sig besegrat för en dryg månad sedan. Inte utan vemod tvingades jag inse att mina frukost- och kvällsvards-sessioner passerat tiden för: Sitta ute i bara shorts och linne i sällskap med mina balkongblommor.

Trots vetskapen om varma dagars slut, lät jag mina Million Bells-blommor vara kvar. Kanske att det skulle komma ytterligare någon ljummen kväll att njuta av? Men det gjorde inte det. I alla fall inte någon shorts-och linneljummen kväll. Förra veckan släckte jag hoppet definitivt och flyttade mina blommande vänner till mina föräldrars inglasade altan. Jag hade inte hjärta att slänga dem.

Igår fick jag ytterligare bekräftelse på kalla tiders ankomst. Mina hyresavier skickas ut kvartalsvis. Jag betalar via Internet och matar in uppgifterna för alla avier vid ett och samma tillfälle. Att betala hyra var denna månad en rysansvärd uppgift. Förfallodatum för den sista av avierna = 30/11. Sedan fick jag titta en extra gång för att försäkra mig om att jag läst rätt. Jodå, avin avsåg december månads hyra. Brrr.

Inte så att alla känslorna kom på en och samma gång, men närapå. Jag vill inte. Mörkt när man vaknar, mörkt när man lägger sig, farväl sommarkläder, däckbyte, kall nästipp, skrapa is på bilrutorna – så himla omständligt med kyla.

Men så är det så att jag ibland räknar på fingrarna: oktober, november, december. Tre månader bakåt istället och då hamnar jag i juni? Nej det kan inte stämma. Juli blir det väl? Eller? jo, det blir juni. 28 juni för att vara exakt. Jag hade inte ens köpt mina balkongblommor den 28 juni. Knappt ens burit ut balkongmöblerna. Det är sålunda mer än en halv sommar kvar tills den där december tar sig ton.

Om en hel sommar eller kanske en halv, eller närhelst kylan slår till; jag ska värma mig med minnen av frukost och kvällsvard på balkongen. Blunda och låtsas att jag sitter och gôttar mig i sällskap med solstrålar och mina ljuviga Million Bells