Fyllskallar med taskigt lokalsinne
En av väninnorna har precis kommit hem från sin semester. Med på samma resa var ett medelålders par. Paret ifråga, investerade rikligt i alkohol redan i planet på vägen ned. Hallå, kan vi få beställa ett glas rödvin till. Hallå, kan vi få en likör till kaffet. Hallå, hallå.
Första kvällen gav sig paret ut på en traditionstyngd barrunda. Vid hemkomsten till hotellet, gnölade de över de fått ta en taxi. Av någon märklig anledning hade de inte hittat tillbaka på egen hand. Tänka sig.
Någon kväll senare satt mannen på hotellets trappa och fyllegrät. Han var i upplösningstillstånd, helt enligt mall 1A för en fyllskalle i den situationen. Mellan snörvlandet lyckades de som satt runt omkring, uppfatta att han och frugan hade varit ute och tagit några glas vin. På hemvägen hade de, snörvel, snyft, kommit ifrån varandra i vimlet. Och nu var hon, snörvel, snörvel, borta.
En stund senare kunde mannen dock sluta hulka, frugan anlände till hotellet i en taxi. Varför de hade tappat bort varandra förtäljer inte historien, däremot fick övriga hotellgäster veta att hon inte hade hittat hem utan hade fått ta en taxi.
Väninnan såg inte till paret så mycket mer förrän det var dags att resa hem. Då råkade hon hamna jämte dem när de stod utanför hotellet och väntade på transferbussen till flygplatsen.
De började prata sådär som man gör med halvfrämlingar emellan. Hur hotellet hade varit, omgivningarna, utflykterna o.s.v. Paret höll med väninnan om att resmålet varit alldeles utmärkt men de hade ändå bestämt sig för att aldrig mer åka tillbaka. Väninnan undrade förstås varför. Jo alltså, det hade ju varit så besvärligt känna igen sig, och de hade haft så svårt att hitta tillbaka till hotellet.
