Att sova i sommaren

Jag bäddar rent med manglade lakan som jag valt med stor omsorg. Påslakan och kuddar med skira kaprifoler på vit botten. Det är som om jag försöker suga ut det sista av sommaren. Som om jag i mina kaprifolmönstrade sängkläder sparar sommaren för att jag vet att den snart är slut. Jag bäddar på gammaldags vis, som när jag var liten. Gör om påslakanet till överlakan och drar upp det över halva kudden. Sedan brer jag försiktigt ut täcket ovanpå och viker ned en liten bit påslakan över täcket. Jag bäddar gammaldags på sommaren för att det är praktiskt så. Kvalmiga nätter måste vara utan täcke men ändå inte helt nakna, och i det gammaldags är det lätt att bara slänga täcket åt sidan och låta påslakanet ligga kvar.

Det är sent och jag tar fram en nytvättad pyjamas, hänger den på dörrhandtaget till badrummet och tar mig en dusch. Jag kliver ur duschen och eftersom det är en av de sista tillräckligt varma dagarna den här sommaren, behöver jag inte torka mig helt torr med frottéhandduken. Istället låter jag kvällsvattnet bära svalka med in i sömnen.

Katt-Asta får sin kvällsmat, jag kryper ned mellan mina manglade lakan och lägger huvudet på kaprifoler som i sin färg minner om de vackraste av sommarens kvällshimlar. Jag ligger en stund med tänd lampa och funderar på ingenting, vill inte läsa, bara andas in nybäddat och den sommar som ännu dröjer sig kvar. Asta har nu ätit klart och hoppar upp i sängen och trampar runt en stund innan hon slutligen lägger sig tillrätta. Jag släcker lampan och det är i vetskap att sommaren snart är slut, men att jag fått en natt till skänks att sova i sommaren.