Näringslivet är med i båten – men utsläppen ökar

Uppropen från globala företag har duggat tätt inför det pågående mötet i Paris. Som till exempel det öppna brev, publicerat på World Economic Forums hemsida, där 78 vd:ar för globala jättar som Ikea, Unilever och Siemens uppmanar politikerna att fatta skarpa beslut som gör det möjligt att nå tvågradersmålet. De förklarar sig också vilja ha ett globalt pris på koldioxid – något som världens största banker också uppmanade till i oktober.

– Ja, det finns en vilja att åstadkomma resultat och det finns en optimism kring Parismötet. Tyvärr finns det tecken på att man inte kommer att lyckas nå ett globalt pris på koldioxid, säger Emma Henningsson, som arbetar med investerarfrågor på organisationen CDP Europe.

CDP startades för 15 år sedan som Carbon disclosure project, ungefär koldioxidredovisnings-projektet, och är sannolikt det största enskilda initiativet till att driva på näringslivet i klimatfrågorna. Med 822 institutionella investerare i ryggen som tillsammans förfogar över tillgångar på hisnande 95 biljoner dollar har de byggt upp en klimatdatabas över fler än 5 500 internationella företag. Emma Henningsson konstaterar att klimatfrågorna gått från en fråga som uteslutande kopplas till företagsetik till att bli en fråga som rör till företagens framtida lönsamhet.

– De ledande företagen ser att klimatfrågorna innebär en finansiell risk och framtida kostnad. De företag som visar bäst avkastning på satsat kapital är också de som arbetar mest medvetet med hållbarhetsfrågorna. De institutionella investerarna som pensionsfonder, finans- och försäkringsbolag är nyckelbranscher för att åstadkomma förändring. I Norden, Nederländerna och delvis USA ligger de långt framme i de här frågorna.

– Samtidigt är det en bra bit kvar innan alla är med och vi når de mål som krävs för att världen ska klara av klimatfrågan.

I CDP:s rapport för 2015 konstaterar man till exempel att 44 procent av företagen globalt satt upp mål för att reducera sina totala växthusgaser, vilket är en ökning från 27 procent 2010. Och konkreta initiativ för att minska utsläppen har ökat ännu mer – där svarar nu 89 procent ja. De nordiska länderna följer samma trend.

Men ser man på direkta utsläpp och indirekta – genom energianvändning – så ser man istället en fortsatt ökning av utsläppen: globalt har företagen ökat de direkta utsläppen med 7 procent och de indirekta med 11 procent. Men här har de nordiska länderna lyckats bättre: en minskning av de direkta utsläppen med 17 procent medan indirekta utsläppen ökat med nästan 3 procent.

– Den globala ökningen vi ser får vägas mot att världsekonomin ökat under de här fem åren också - utan klimatarbetet hade ökningen var betydligt större, säger Emma Henningsson.

Ser man till branscher kan man lätt konstatera att det är några branscher som står för en väsentligt större del av utsläppen: branscher som olja, gas, kol, betong, kemi och transporter. Enbart betongbranschen till exempel för fem procent av de globala utsläppen av koldioxid. Förutom olja och gas, som släpper ut mycket stora mängder, är kol en av huvudkällorna till utsläppen.

Och medan det faktiskt finns flera olje- och gasbolag som arbetar med energieffektivisering så verkar kolbranschen inte vara med på banan. I ett klimatindex över branscher som konsultbolaget Robeco Sam gör och publicerar för Dow Jones räkning så kommer kolbranschen långt ned på listan: man får index 27 där 0 är sämst och 100 är bäst. Indexet visar inte hur stor del av utsläppen branscherna står för, utan hur man relativt sin verksamhet arbetar med att få ned dem.

– Kol som energikälla är det sämsta klimatmässigt, det går inte att väsentligt minska utsläppen hur man än anstränger sig. Det har många nu börjat inse. På oljesidan finns faktiskt en del bolag som är aktiva och arbetar med klimatfrågorna, som Statoil. Sedan finns det förstås oljebolag, som ryska Rosneft, som inte är så transparent, säger Emma Henningsson.

I andra änden av klimatindexet finns skogs- och pappersindustrin, med ett index på 77. Pappersindustrin är energiintensiv, vilket betyder att den bidrar till utsläpp, men industrin arbetar mycket aktivt med frågorna och hanterar också en förnyelsebar produkt: skog. Här hamnar för övrigt svensk pappers- och massaindustrin högt upp i rankingen. Även svensk stålindustri – relativt sina utsläpp – visar goda resultat.

– SSAB arbetar mycket med frågorna, de har också incitament att minska förbrukningen, med den energiskatt vi har. I tillväxtländer som Kina, där energi oftast beskattas mindre, finns inte de incitamenten.

Ska de många initiativen från näringslivet ha global effekt krävs också att tillväxtländerna i ökad utsträckning är med på tåget.

– I Norden bidrar 85 procent av börsbolagen med underlag till vår klimatrapportering, i länder som Kina och Ryssland är den siffran betydligt lägre.