Annons

Det blixtrar för lite om 500 mil

Indieduon 500 mil har alla de rätta förutsättningarna för att lyckas med sitt popsnickeri. Men Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson hittar ändå inte rätt formel på debuten "Åska".
Musik • Publicerad 29 augusti 2018
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson är 500 mil.
Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson är 500 mil.Foto: United stage

500 mil

Album: Åska

Bolag: Border

Genre: Pop

På pappret är duon 500 mil en politisk och popkulturell explosion. Gruppens producent och gitarrist Christel Valsinger ingick tidigare i indiebandet The Pusjkins, har lett Musikguiden i P3 och skriver numera för Östgöta Correspondenten och musikindustrin.se. Gruppens sångare och textförfattare Anna Charlotta Gunnarson har gjort sig känd som programledare för UR-serien Pop och politik, har nominerats till Augustpriset för faktaboken Popmusik rimmar på politik och är numera juryordförande för Swedish Music Hall of Fame samt sitter i styrelsen för Svenskt Rockarkiv.

Tillsammans har alltså Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson rätt bakgrunder, referenser och kunskaper för att skapa spännande popmusik på svenska. Men när de levererar sina låtar från albumet "Åska", där lyssnaren kastas mellan dödsallvarliga ämnen och lätta vardagsanekdoter, infinner sig inte de där upprymda känslorna som man kan förvänta sig.

Annons

500 mil blixtrar bara till i små korta stunder. Som i den existentiella och Annika Norlin-aktiga Voyager golden record där Anna Charlotta Gunnarson sjunger om de två guldskivorna som Nasa skickade ut i rymden med sonderna Voyager 1 och 2 för 41 år sedan. På skivorna finns låtar av bland annat Johann Sebastian Bach, Chuck Berry och Blind Willie Johnson. Det får henne att drömma om vilken musik hon vill spara till när ingen kommer ihåg Chuck Berry om 40 000 år. Hon sjunger då kärleksfullt och ömt om hur hon vill spara Aretha Franklin, gräva ner 7 seconds med Neneh Cherry och Youssou N’Dour i jorden och bevara Carolas Främling. Albumets helt klart största ögonblick.

Annars följer musiken på "Åska" ett alltför bekant och förutsägbart mönster där spåren går att leda till den svenska popvågen i slutet av 00-talet. Därför är känslan att man redan har hört låtarna. Det gör att de starka berättelserna i Assistenten och Karlavagnen inte alls får den tyngden och sprängkraften som de hade kunnat få.

I slutändan känns "Åska" mer som ett kul projekt än en glimrande popplatta. Istället för att musiken når hela vägen in till hjärtat så flyger den precis över huvudet på lyssnaren.

Martin HögqvistSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons