Vindkraft - ja om det görs rätt
Svar till Annika Helker Lundström, BT 17/7.
Som Annika Helker Lundström från lobbyorganisationen Svensk Vindenergi skriver i sitt debattinlägg ”Fler vill ha mer vindkraft” (BT 17/7) så tror vi också att de flesta är överens om att världen behöver mer förnyelsebar energi.
Vi undrar dock om resultatet från undersökningen kring attityder om vindkraft skulle sett annorlunda ut om man frågade människor som bor i de områden som är intressanta för vindkraftsetablering. Synen på större satsningar på vindkraft återspeglas ganska väl i Sveriges demografi. Ungefär 84 % av befolkningen bor i tätorter där man drar mest fördel av en eventuell energiomställning och minst upplever nackdelarna med miljöförändringar. Samtidigt motsvarar den ökade positiva attityden till vindkraft i Västra Götaland tätortsinflyttningen under denna tidsperiod. Det är orimligt att som Annika Helker Lundström gör att enbart luta sig mot regionala/nationella opinionssiffror. Lämpligt vore att se att människor lever med olikartade villkor och att deras miljöer är helt avgörande för hur man skaffar sig en attityd om den samma, för att inte hamna i ett slags majoritetens tyranni.
Att ”fler vill ha mer vindkraft” är också naturligtvis under förutsättning att inte människor eller natur blir drabbade negativt. En stor majoritet skulle också vara positiva till kärnkraft om den inte riskerade miljön och en ännu större majoritet skulle vara positiva till mer vattenkraft om det inte skulle förstöra våra sista orörda älvar. Men nu är det inte riktigt så, och är det inte heller med vindkraft.
Problemet med svensk vindindustri är att den har varit, och är väldigt dålig på att ta hänsyn till närboende och närmiljö som drabbas.
Att bevara landskapsbilden i känsliga områden har inte heller varit högt prioriterat, något som blir allt viktigare då vindkraftverken är enormt mycket större idag än tidigare. Att tjäna så mycket pengar så fort som möjligt verkar alltid stått i främsta rummet och har varit den främsta drivkraften för vindindustrin, inte ett miljöansvar.
För att öka acceptansen till vindkraft på landsbygden bör vindindustrin anamma strängare bullergränser än de föråldrade industribullernivåerna som tillåter ett genomsnittligt dygnsbuller på 40 decibel. Vindkraftsbuller är inte ett monotont bakgrundsljud utan bullrar genom pulserande ljudstötar, vilket är en avsevärd skillnad. Pulserande ljud tränger igenom annat bakgrundsljud (t.ex. vindbrus i träden) och acceptabla ljudnivåer vid bostadshus (eller friluftsområden) för denna typ av ljud bör således vara avsevärt lägre för att inte störa. Detta är även något som Sveriges ledande ljudforskare är överens om.
Om man fokuserar på att placera vindkraft där det blåser bäst och där det stör människor och natur så lite som möjligt så kan vindindustrin få ett bättre rykte, även på landsbygden. Vi tycker därför det är underligt att Svensk Vindenergi skriver en debattartikel i Borås tidning då Borås kommun är en av de platser i Västergötland där det genomsnittligt blåser sämst. Dessutom är Borås relativt tätbefolkat vilket gör det svårt med placering av vindkraft utan att negativt påverka befolkningen. Då det enligt Svensk Vindenergi inte behövs lika många vindkraftverk som tidigare (4 000 istället för 20 000 för att klara 20% av den svenska elanvändningen) har vi svårt att se att Borås kommun är den bästa platsen för vindkraftetablering. Det finns platser i Sverige där det blåser mycket mer och är glesare befolkat där människor inte kommer att störas. Ett helhetsgrepp från vindindustrin för att identifiera dessa ”bästa” platser borde därför vara i allas intresse.
Andreas Molin , presstalesman Bevara Nossans dalgång