Tunisiens resa från vår till sommar
Frukthandlarens protest i en liten tunisisk stad fortplantade sig till Bourgiba-avenyen i Tunis och efter en knapp månads protester tvangs diktatorn Ben Ali att lämna makten. Uppror följde i Egypten, Jemen, Libyen och Syrien.
Drivkrafterna var att lyfta bort misslyckade och korrupta regimer, men framtiden har i dessa länder inte alltid motsvarat förväntningarna. Glädjande är då att utvecklingen i Tunisien gått bra och kan tjäna som exempel.
Frihet, rättvisa och värdighet var de slagord som vägledde protesterna i Tunisien. Bakom slagorden döljer sig allt från demokrati och yttrandefrihet, till möjligheter till jobb och försörjning. För några var demokratin viktigast men för de flesta handlade det snarare om värdigheten som följer av ett jobb och en försörjning för sig själv och sina närmaste.
Det första valet genomfördes i oktober 2011 och blev en framgång för såväl de demokratiska krafterna som för det med muslimska brödraskapet besläktade partiet Enahda. Men här skiljer sig nu utvecklingen i Tunisien från andra länder i regionen. Under det att man exempelvis i Egypten drev på med brödraskapets politik så valde Tunisiens konstitutionsförsamling att låta arbetet med en ny konstitution ta tid. Tidvis har nog utomstående känt att det tog allt för lång tid.
Det har dock inneburit att när Ehnada inledningsvis ville införa delar av sitt program i konstitutionen så kunde det diskuteras och prövas i debatten. Ehnada insåg då att det saknades stöd och de insåg vidare att det inte går att långsiktigt gå emot opinionen.
När konstitutionen så småningom blev klar så var den i huvudsak modern i den meningen att den inte förutsätter en viss religion eller åskådning. Här visar Tunisien ett exempel som andra länder i regionen borde följa.
Utöver tidsfaktorn var det nog två faktorer som gav detta positiva utfall. Den första faktorn var att Tunisien under många år haft handelsrelationer med EU och att majoriteten av befolkningen pratar såväl arabiska som franska. Informationen kunde därför flöda fritt.
Den andra faktorn uttryckte en ung kvinnlig journalist när vi mötte henne i maj förra året: ”Tidigare vågade man knappt viska i hemmet, nu pratar alla öppet”. Under revolten mot Ben Ali så fick man en yttrandefrihet som sedan inte begränsats.
Kontakter, informationsfrihet och offentligt samtal är nog de faktorer, som tillsammans med att processen fick ta tid, är orsaken till att Tunisiens nya konstitution borde kunna tjäna som exempel. Frihet, rättvisa och värdighet var slagorden och står idag som portal till konstitutionen. Processen visar också att landet var kapabelt att garantera frihet och rättvisa och det på ett värdigt sätt. Det vi kallar för den arabiska våren heter i Tunisien ”den värdiga revolutionen”.
Ulrik Nilsson (M) riksdagsledamot i utrikesutskottet
