Statligt stöd behövs för en kritisk samhällsdebatt
I en krönika på ledarsidan i Borås Tidning 1 juli argumenterar Nils Funcke för att man bör avskaffa det statliga stödet till både press, litteratur och kulturtidskrifter. Han tycker nämligen att det statliga stödet till dagspressen, böcker och tidskrifter utgör ”ett hot mot en kritisk samhällsdebatt”. Vidare anser han helt enkelt att staten ska hålla sig ”neutral till alla former av distribution/ förmedling av åsikter och värderingar”. Det är underligt hur han tror sig få till en ”kritisk samhällsdebatt” genom att ta strypgrepp på en stor del av de stämmor som är oliktänkande och mångfacetterade i dagens medievärld – kulturtidskrifterna och de mindre förlagen.
Visst pekar Funcke på några intressanta svagheter i ett statligt stödsystem. Alla biter till exempel kanske inte den hand som föder en. Några nafsar möjligen bara lite lätt. Men det är nog sällan som kulturtidskrifterna räds det kontroversiella i alla fall. ”Lagom” har aldrig varit ett vanligt ord i kulturtidskrifternas vokabulär. I ett litet språkområde är det dock svårt för mindre röster att göra sig hörda utan stöd, smala tidskrifter bär sig sällan, men det vill uppenbarligen inte Nils Funcke se.
Framför allt är hans analys som helhet alldeles för grund och enögd. Det blir bara en mediepolitisk analys och inte alls en kulturpolitik. Därmed kommer han så klart till helt fel slutsatser. När Funcke pekar på att stöden i dag favoriserar ”pappersburen information framför annan” får man dock ge honom delvis rätt. Nätet som uttrycksform har ännu inte fått särskilt mycket stöd, men det har lyckligtvis skett några små förändringar på kulturtidskriftsområdet på senare tid. Tyvärr tar Funcke inte alls upp några av andra sätten att förmedla åsikter och värderingar, vilket hade kunnat ge hans artikel lite mer djup. Vill han även ha bort filmstödet? Och hur ställer han sig egentligen till public service? Teatern?
Funcke väljer att bortse från den smala litteraturens och de små tidskrifternas vikt i ett demokratiskt samtal och – inte minst – deras roll på kulturens område. Han ser stödet som ett hot, men snarare är ett slopande av stödet ett betydligt större hot mot en kritisk samhällsdebatt. Vill man ha en debatt med bredd och djup eller levande kultursamtal i vårt land behövs ett rikt utbud av oliktänkande kulturtidskrifter. Flera av dessa behöver ekonomiskt stöd. Utan kulturtidskrifter stängs en vital del av det öppna samhället.
I stället för att ta bort stödet bör det utvecklas. Varför inte ett startbidrag som exempel? I Norge kan man redan få oppstartsstøtte om man har kommit ut med ett nummer (eller har bra dummy), medan man i Sverige måste ha gett ut hela fyra nummer. Det skulle vara att verka för ”en kritisk samhällsdebatt”. µ
Dan Abelin
koordinator på Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter
Svar. Den tidning, tidskrift eller bok som inte hittar tillräckligt många läsare alternativt mecenater förtjänar inte att komma ut. Det innebär ju inte att åsikterna inte har möjligt att komma fram, de får istället då söka sig andra vägar. Kanske debattinlägg i traditionella medier, internet eller om vi ska hårddra, som stenciler.
Däremot anser jag att public service har en viktig funktion att fylla. Bland annat för att släppa fram åsikter som så försvinnande få hyser att de inte av egen kraft kan hålla sig flytande på marknaden. Det kan tyckas som inkonsekvent och är det ju också till del, men denna roll har jag svårt att se att någon kommersiell kraft kan axla idag.
Det jag starkt vänder mig emot är det selektiva stödet. Däremot ser jag inget betänkligt i att staten med skattesatser, portotabeller etc underlättar för tidningar och tidskrifter och etermedier att verka.
Nils Funcke
