Skatt efter förmåga?
För första gången på mycket länge sänks pensionerna i år. En sänkning med ca 350 kr/månad brutto är vad en genomsnittspensionär kan räkna med. Och inte nog med det. I fasta priser har lönerna de senaste tio åren höjts med 27 procent, medan pensionerna knappast alls har ökat under denna period. SPRF:s medlemmar är med rätta missnöjda med de sänkta pensionerna och ytterst upprörda över att dessutom behöva betala högre skatt än löntagare.
Ett led i regeringens så kallade arbetslinje var att införa jobbskatteavdraget med syftet att det ska löna sig bättre att arbeta, vilket i sin tur ska öka arbetsutbudet. Men eftersom pensionärerna i stort sett är avstängda från arbetsmarknaden, uppnås inte syftet med fler i arbete för pensionärerna. Mot den bakgrunden kan man fråga sig om avdraget indirekt gynnar pensionärerna genom ökad sysselsättning och avgiftsinbetalning? Ja, kanske på sikt eller över en konjunkturcykel, svarar forskarna, men kräver en utvärdering innan frågan med säkerhet kan besvaras.
Som en följd av finanskrisen har den så kallade bromsen utlösts, pensionerna minskar med cirka tre procent år 2010 och beräknas minska även 2011. Det är alltså svårt att så här långt se ett positivt samband mellan jobbskatteavdraget och pensionsutvecklingen.
Sambandet mellan pensioner och konjunkturnedgång är desto tydligare. Sedan 2006 har arbetslösheten ökat från sex till nästan nio procent i stället för att minska. Från jobbskatteavdrag och fler jobb, till jobbskatteavdrag och högre arbetslöshet, innebär att det kröp en larv i stället för en fjäril ur puppan. Hur gynnar det pensionärerna?
Till finanskrisens härjningar ska också läggas det mest orättfärdiga. Nämligen att vid samma inkomster tas avsevärt högre skatt ut av pensionärer än av löntagare. Trots att man i den senaste pensionsöverenskommelsen var överens om att pensions- och förvärvsinkomster ska beskattas på samma sätt. Och trots att denna diskriminering av en viss åldersgrupp bryter mot regeln om att skatt ska tas ut efter skatteförmåga. Vårt bestämda krav är därför att pensionärer och löntagare ska ha samma skatt vid lika inkomst.
Det är inte brist på likvida me-del i pensionssystemet som medför pensionsneddragningarna. I stället är det reglerna för den automatiska balanseringen (bromsen) som resulterar i att pensionssystemets buffertfond inte får användas för sitt ursprungliga ändamål. För att ändra på detta kräver vi en översyn av pensionssystemet.
De årliga inkomsterna till pensionssystemet överstiger, enligt Ekonomistyrningsverket, med flera miljarder kronor de utgifter som ska täckas. AP-fonden uppgår dessutom till 750 miljarder kronor, trots att 260 miljarder överfördes till statsbudgeten vid sekelskiftet. Nedräkningen av pensionerna år 2010 motsvarar 7 miljarder kronor, således bara en 1 procent av AP-fondens marknadsvärde! Det saknades alltså inte pengar om man hade velat kompensera pensionärerna, men den politiska viljan saknades.
Den senaste tidens positiva utveckling tycks nu ha fått politikerna att vilja lätta på plånboken. Dock utan att än så länge ge klara besked om när och hur mycket man vill satsa på landets pensionärer och väljare. ”I takt med att det ekonomiska utrymmet så tillåter”, brukar det heta. Sådana förbehåll fanns minsann inte när man satsade 75 miljarder på de fyra jobbskatteavdragen.
Tore Aronsson
ordförande i SPRF:s avd. i Borås
