Sätt hårt mot regimen i Iran

Svensk och europeisk Iranpolitik måste utgå från det faktum att landet leds av en grym och brutal regim, som runt om i världen och framför allt Mellanöstern ger stöd till terrorism och krig. Det är svårt att förstå hur den svenska regeringen kan förhålla sig så lojt till en regim som systematiskt avrättar och förtrycker människor i det egna landet.

Nedskjutningen av det civila ukrainska flygplanet med nästan 20 personer hemmahörande i Sverige, är en konsekvens av en regim där människolivet inte betyder så mycket och där revolutionsgardet har fria händer. Nedskjutningen var av allt att döma inte medveten, men likväl en funktion av ett styre där man ständigt använder vapenmakt utan kontroller och återhållsamhet.

Nu har protesterna mot regimen som mördar sina egna medborgare med avrättningar, krypskyttar och tortyrkammare tagit ny fart. Modiga människor har med risk för sina egna liv gått ut på gator och torg för att visa sitt missnöje med regimen.

Från den svenska regeringen har reaktionen mot nedskjutningen till slut blivit tydlig, men mot regimens brutala förtryck och behandlingen av demonstranter har inget sagts. Den svenska Mellanösternpolitiken lider av att man inte ser diktaturernas förtryck, lika lite som man reagerar mot den antisemitism som präglar den iranska regimens hot om att eliminera Israel.

Irans regim är en av Mellanösterns mest brutala, och har allt sedan revolutionen 1979 torterat och mördat sin egen befolkning. Det är ett land som styrs med sharialagar, där en kvinnas vittnesmål är hälften så mycket värt som en mans och där den som älskar någon av samma kön riskerar dödsstraff. Tillsammans med Kina leder man den perversa listan över avrättningar. För en regering som hävdar att den för en feministisk utrikespolitik blir den uteblivna kritiken av Iran därför extra talande, för det visar att det av Socialdemokraterna påhittade prefixet inte betyder något i praktiken.

En regering som hade menat allvar med en sådan typ av politik hade stöttat de kvinnor som i Iran vägrat slöjan, den hade uppmärksammat protesterna på Teherans gator och den hade gett stöd till den demokratiska oppositionen. Den hade inte medverkat till att lyda under regimens hot om att piska kvinnor som visar håret. Vad som hade behövts nu är en regering som inte behöver addera prefix framför sin utrikespolitik för att den ska få någon innebörd, utan som istället kan visa att man värnar individens frihet och rätt i praktiken. En regering som inte agerar som att Israel är roten till alla problem i regionen och som förstår att det är på demokratiernas sida man ska stå, inte samarbeta med antisemiter och därigenom ställa sig på förtryckarnas sida.

Därför vore ett viktigt bidrag från Sverige att i reaktion mot diktaturerna och hatet värna demokratin, mänskliga fri- och rättigheter samt kräva respekt för varje stats rätt att existera. Det är dags för Sveriges regering att tydligt markera att man inte accepterar vad den iranska despotin utsätter sin befolkning för och att vi, i samtal om handel och annat utbyte, kräver att regimen genomför reformer.

Det har vi desto större möjlighet att göra inom ramen för EU. Sverige är en liten ekonomi i förhållande till världen, men den europeiska är stor nog för att kunna ställa krav på eventuella handelspartners och införa de sanktioner som fungerar mot brott mot människors rätt till sitt liv. Det är dags att Sverige uppdaterar sin Mellanösternpolitik utifrån den verklighet som råder och de ideal vi vill stödja. Det vore en rimlig konsekvens av revolutionsgardets nedskjutning av flygplanet. Det är dags att se Iran som den våldsregim den är.

Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld, tidigare Europaparlamentariker (M)