Pensionssystemet är i en brant nedförsbacke

Det är helt klart att politikerna offrade pensionärerna i bästa samförstånd. Kanske uppgörelsen avslutades med champagne? Det har ingen betydelse, om vi har en socialistisk eller kapitalistisk regering. Pensionerna utarmas och pengar konfiskeras i båda fallen. Löften om återbetalning har aldrig infriats. Chefen för den förra regeringen ”brandskattade” utan betänkligheter våra inarbetade löner/pensioner i AP-fonderna med summor, som skulle ha fått Valdemar Atterdag att blekna.

Nuvarande regeringskonstellation är också på alerten. Jobbskatteavdraget har införts för arbetstagare i tre steg sedan 2006, utom för pensionärer som av åldersskäl och andra orsaker fått lämna arbetsmarknaden. Få pensionärer vill fortsätta jobba efter 65 - 67 årsåldern, eller har möjlighet att åter ställa sig till marknadens förfogande, sentensen till trots, ”Jobba och du skall ha mat på ditt bord, den som inte arbetar skall inte heller äta”. Ett bibliskt citat, som många av oss äldre kommer ihåg. Något elakt sagt, är det tydligen också regeringens åsikt.                                                                                                            

De borgerliga partierna, tillsammans med Socialdemokraterna enades på sin tid om en pensionsöverenskommelse. I den finns ett föga uppmärksammat följsamhetsindex, som ger pensionären lägre årlig procentuell uppräkning än vad löntagarna får. Denna regel har kostat en vanlig pensionär tusentals kronor under de år den varit i kraft. På 20 år har en barnfamilj fått 10 000 kronor mer per månad att röra sig med, vilket är positivt. Garantipensionären däremot har fått nöja sig med 100 kronor.                                          

Vad var syftet med pensionsöverenskommelsen? Skulle reglerna förbättras, eller var den verkliga avsikten att staten skulle kunna ta över de miljardsummor som varit avsedda för pensioner? Socialdemokraterna låg lågt och tog ovanligt nog inga initiativ, väl medvetna om minerade marker. Handlingskraft visade däremot borgerliga företrädare. 

Med stänk av landsfaderlig omtanke konstaterade Göran Persson senare i en TV-intervju, ”det vi gjort, inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som pensioneras ser vad vi har gjort”.                              

Nu närmar vi oss tidpunkten – som tidigare varnats för, när den s.k. ”bromsen” slår till – då pensionerna skall sänkas till en lägre nivå på grund av penningbrist. Oturligt nog för alliansen inträffar sänkningen under den påbörjade valrörelsen, en belastning som snabbt måste åtgärdas för att inte få sina viktiga och invanda pensionärsväljare att svika.  

Tack och lov finns möjligheten att uppskjuta tidpunkten för ”bromsens” införande med ett ytterligare antal lånade miljarder. Som naturligtvis måste återbetalas, av pensionärerna.

Den otrygga utbetalningssituationen bör skyllas på pensionsöverenskommelsen, överföringar till statskassan och spekulationer på börsen. Det har medfört att pensionssystemet befinner sig i en nedförsbacke, som man inte ser slutet på. Ansvaret bär de etablerade riksdagspartiernas signum. Att äldre inte står högt i kurs hos våra förtroendevalda partier bevisas av, bland andra, socialdemokraterna ”saknar” riksdagsmän/kvinnor över 65 år. Likväl förväntar sig samma partier pensionärernas stöd i kommande riksdagsval.

Åke Andersson

Mariana Buller

pensionärer