Ojämlikheten har bitit sig fast

I ett historiskt perspektiv har Sverige varit ett jämlikt land. Det har beskrivits som ett föredöme under hela efterkrigstiden. Det har också utifrån en lång rad aspekter varit en mycket stor fördel för vårt land, vår befolkning och för vår konkurrenskraft.

Numer är forskningen överväldigande när det gäller jämlikhetens positiva effekter på både välbefinnande, lycka och hälsa i en befolkning. Under de åren då Reinfeldt (M) och Borg (M) regerade skedde dock ett tydligt trendbrott. Då skedde ett hack i kurvan. Det var under de åren ambitionen om ett jämlikt samhälle försvann. Det var helt enkelt inte prioriterat under Alliansen.

Efter det har Sverige aldrig riktigt återhämtat sig. Ojämlikheten har bitit sig fast i Sverige det senaste decenniet. Stefan Löfven (S) sade i valrörelsen 2014 att ”något håller på att gå sönder i Sverige”. Det hade han rätt i. Analysen var riktig. Tyvärr har inte vi socialdemokrater de senaste åren, trots hög ambitionsnivå, riktigt lyckats med att ta ett ordentligt och samlat grepp om ojämlikhetens orsaker. Detta måste vara socialdemokratins allra främsta uppgift. Det är i denna fråga socialdemokratin finner sin livsluft. Få frågor kan vara viktigare.

Exempel på initiativ som borde tas och reformer som omedelbart borde drivas igenom är en översyn av skattesystemet som skall leda till en mer progressiv och omfördelande beskattning. Kort och gott, de som har mycket måste betala mer. Av särskilt intresse är kapitalbeskattningen, som i dag är för svag.

För det andra behöver vi också säkerställa att alla äldre får en anständig pension. Inget annat är acceptabelt. Vi har kunnat se allt för många hemska exempel på äldre som inte får möjlighet att leva ett värdigt liv på grund av alldeles för skral ekonomi. Så får det inte vara. Ett tredje exempel är en massiv satsning på skolan och fritids.

I kommuner runt om i Sverige prioriteras ofta skolan inom ramen för den kommunala budgeten. I många fall räcker inte det. Det finns helt enkelt för stora kvalitativa skillnader mellan skolor i Sverige och ofta även inom en och samma kommun. En likvärdig, stabil och kvalitativ skola för alla våra barn är en grundförutsättning för ett jämlikt liv för barnen, men också för deras fortsatta liv som vuxna. Det är genom skolan som livschanserna skapas eller i värsta fall begränsas. Det krävs en samling nationellt för den jämlika och likvärdiga skolan.

De saker som tagits upp ovan är enormt viktiga politiska frågor om man vill skapa ett mer jämlikt samhälle. Det finns självklart många, många fler viktiga exempel på politiska reformer som kan driva utvecklingen åt rätt håll. Även LO har gjort ett stort arbete på detta område. I sin utmärkta jämlikhetsutredning, som gavs ut för en tid sedan, föreslås att vi i Sverige borde sätta ett tydligt mål för jämlikheten. Det skulle kunna fungera som en styråra på samma sätt som vi ofta är duktiga på att sätta ekonomiska mål. Det är ett mycket bra förslag, och jag vet också att socialdemokratiska ledamöter motionerat om detta i riksdagen nyligen.

För en socialdemokrat är kampen för ett bättre samhälle, präglat av rättvisa och ljusa framtidsutsikter för alla, alltid central. Det är ofta den frågan som gjort att aktiva socialdemokrater en gång valde att engagera sig politiskt. Vi har ett arbete framför oss. Detta är den stora frågan. Vi antar utmaningen.

Per Carlsson (S), ordförande i Borås arbetarekommun