Mitt hem framtidens semesterby?

Allt är signaler till oss medborgare. Var kan jag bo, vilka förväntningar kan jag ha på ”samhället”?

Skolan är lagreglerad, vi har en skolplikt och att inte delta kan innebära krav på vite. I det kommunala uppdraget ingår flera lagstadgade verksamheter men också frivilliguppgifter – frivilliguppgifter som skapar mervärden och på många sätt gör att vi kan leva upp till de lagstadgade uppgifterna. Vad vore ett samhälle utan möjlighet till rekreation eller kultur?

Lite nedstämd följer jag debatter i Sverige om ”skolnedläggningar”. Vad är det som säger att en liten skola är liten och inte alldeles lagom? Det finns så många parametrar att ta hänsyn till, men att inte erbjuda grundläggande samhällsservice är självklart förödande för möjligheten att bo och verka i vad vi kallar ”mindre orter”. ?I många fall avkräver vi av barn att de skall ha en längre arbetsdag än vad som är lagstadgat för oss vuxna. Det vore en lögn att påstå att resande/pendlande inte påverkar. Jag bor någon mil från närmsta kommunala grannort, ytterligare en mil från ”centralorten” men det finns ingen skolskjuts som går ”dörr till dörr”. De avstånd som anges via hitta.se eller eniro.se är inte relevanta, tid och avstånd är inte samma sak!

För vår miljö vore det förödande med mer resor, färre barn som cyklar till en skola. Alla har inte heller möjlighet att ha flera bilar, som behövs om du hänvisas till kommunal service som inte stämmer med övriga ”resande-stråk”. Resandestråk, arbetstillfällen, övrig service är viktigt att ta hänsyn till. Resor endast för att till exempel använda kommunal barnomsorg tenderar annars att bli dyrbara både för den enskilde och för miljön.

För mig handlar det om solidaritet! Vi är alla med och finansierar verksamhet som i många fall inte används av oss själva. Jag tycker ändå att det okej att betala, oavsett om verksamheten är lagstadgad eller ej. Jag vill ha en kulturskola, en simhall och en ishall! Om en kostnad för en förskola i en mindre ort är högre per barn är inte min syn på rättvisa att den skall vara identisk överallt. På samma sätt som vi har en LSS-lagstiftning, en ambitionsnivå när det gäller frivilliguppgifter – på samma sätt tycker jag inte att rättvisa är lika många kronor per invånare. Vi drabbas inte av samma sjukdomar, vi har inte samma behov av socialt stöd.

För den kommunala ekonomin vore det förödande ifall alla ideellt arbetande sa nej tack. En levande landsbygdskommun är beroende av alla som klipper gräs, skottar snö, underhåller föreningslokaler så att de ej likt i staden behöver ägas av en kommun.

Är mitt hem ett framtida ferieboende? En obehaglig tanke men nödvändig att få svar på. Kommunens ambitionsnivå påverkar givetvis våra val. Var skall vi göra våra investeringar, kan vi bo och verka där vi bor nu? Kommunal service är självklart än viktigare när vi bor nära en annan kommun. Jag tror att vi kommer att bli duktigare på att bygga och förvalta kommunala lokaler på ett flexiblare sätt. En matsal kan inte endast vara en tillgång för en viss åldersgrupp. Samverka med andra kommuner för att erbjuda attraktiva lärartjänster eller specialiserade lokaler. Driftig och engagerad lokalbefolkning accepterar inte att kommunal service endast utgår från vad som verkar vara rationellt enligt kartan.

M edborgare startar friskol o r, kooperativa förskolor eller tar med sina barn i bilen till de orter som passar deras vardagsresande. Användande av grannkommunens service genom exempelvis skola får förödande konsekvenser för rekryteringen till den egna kommunens gymnasieskola, den egna kommunens näringsidkare, till den egna kommunens föreningsliv. Endast ekonomiska motiv som underlag för ”skolnedläggningar” anser jag krocka med solidarisk skattepolitik. Det är inte värdigt ett modernt samhälle att inte kunna finansiera lagstadgade uppgifter. ”En by lever kvar”, sa någon. Jo, visst, pensionärer gör det. Det var bara den lilla detaljen att män och gamla kvinnor sällan föder några barn?

Viktoria Haraldson (C)

Grimsås