Levande landsbygd skolans ansvar?
Snarare speglar förslagen till omorganisation stor framtidstro. Ett av förslagen kan innebära en helt ny skola i en del av kommunen. Det visar mer på modig landsbygdsutveckling.
I beredningsarbetet har därför fokus inte varit ekonomi utan kvalitet och på vilket sätt förskole- och skolorganisationen kan bidra till att alla barn når verksamhetsmålen. Somliga menar att familjer inte bosätter sig på en ort utan skola men en ort behöver inte dö för att det inte finns en skola där. Skolan har nog så viktiga uppdrag utan att den ska hållas ansvarig för ett lokalsamhälles välstånd.
Barnfamiljerna lockas istället genom en skola med hög kvalitet och tillgänglighet på rimligt avstånd. Landsortsbor har ofta en beredskap på och överseende med att viss service ligger en bit bort om servicen är god när vi väl kommer dit.
En eventuell omorganisation av förskola och skola kan genom flexibla lösningar innebära att så många som möjligt av dem som har behov av skolskjuts får en dräglig restid.
Mina barn går i en mindre byskola och jag ser inte bara fördelar med det. Jag ser nämligen lokaler som inte är anpassade efter nuvarande läroplaner, vilket kräver att tillresande barn inte bara behöver åka till och från en skola utan tvingas åka till ytterligare en skola under skoldagen för undervisning i vissa ämnen. Jag ser ett behov av ökad tillgång till elevhälsa. Jag upplever en begränsad social kontaktyta för mina barn och är orolig för en cementering av sociala roller.
Dessa svårigheter är inte unika för byskolan men de kan bli svårare att överbrygga eftersom vi inte kan samordna resurserna på ett bra sätt. Att lärare får undervisa i ämnen de inte har rätt kompetens för och att elevvården har begränsad tillgänglighet är oacceptabelt.
Hur liten är dessutom egentligen en ”liten skola”? Allt är relativt. För mig är en F–6-skola i de norra delarna fortfarande en liten skola men mindre sårbar över tid vad gäller lärartjänster och elevunderlag.
En större skola gör det lättare att skapa en attraktivare arbetsmiljö för barnen och lärarna. På så sätt kan vi locka fler bra lärare och andra viktiga yrkesgrupper till vår kommun och få dem att stanna. Det skulle bidra till en kontinuitet i verksamheten som i nuläget är svår att upprätthålla. Barnen ska inte drabbas av ständiga lärarbyten eller upptäcka att ytterligare en kurator/skolsyster/speciallärare de upprättat ett förtroende för lämnar verksamheten. Detta är extra viktigt för utsatta barn och ungdomar.
Oavsett åsikt om skolstorlek, skolans placering eller budgetläget så behöver skolan i Tranemo kommun utvecklas. I framtidens för- och grundskola vill jag att mina barn både har välutbildade lärare som undervisar i de ämnen de är utbildade för och som har hjärtat på rätta stället. De ska inte behöva slåss om uppmärksamheten i stora grupper. Barnen ska ha god tillgång till elevhälsa och lokaler anpassade efter dagens läroplaner. De ska också få personlig stimulans och utveckling genom ett brett socialt nätverk och utbud av kringaktiviteter/miljöer (skolbibliotek, skolgårdsmiljö, uppehållsrum). Som förälder vill jag kunna samtala med en lärare som faktiskt undervisat mitt barn om mitt barns utveckling på en tid då jag kan. Detta kan göra Tranemo till en kunskapskommun för framtiden.
Det är dags att se sanningen i vitögat och förhålla oss till vikande elevunderlag och utmaningen som en ändrad skollag, skärpta behörighetskrav och införandet av lärarlegitimation ställer oss inför. Att anpassa oss efter dessa förändringar borde vara kärt besvär. Det betyder att vi erkänner vikten av kunniga lärare som kan vägleda och motivera våra barn till stordåd. Det betyder också att vi ger barn och ungdomar mer rättvisa förutsättningar att nå målen. Därför är skolans eventuella omorganisation utveckling, inte avveckling.
Johanna Persson (FP)
Nittorp
