Läkemedelsindustrin håller kolesterolmyten vid liv

Frågan om hur den gamla myten att det livsviktiga kolesterolet också är ett dödligt gift för den egna kroppen kan leva vidare, är nu åter aktuell. Dels har Lundadocenten Uffe Ravnskov kommit med ännu en bok, Hur kolesterolmyten hålls vid liv, dels skriver professor Tore Scherstén och docent Ralf Sundberg i ett av de senaste numren av Läkartidningen att myten nu hålls vid liv med enbart konstgjord andning.

Förutom de forskare som vigt sitt liv åt hypotesen, så är läkemedelsindustrin den helt avgörande orsaken till att den kan leva vidare. Forskarna förtiger systematiskt alla fakta som talar emot och industrin gör vinster i dollarmiljardklassen varje år på att sälja läkemedel som sänker kolesterolhalten i blodet, de s.k. statinerna. Som exempel sålde bara det största, Lipitor, för 13,6 miljarder dollar under 2009.

Efter andra världskriget minskade dödligheten i infektionssjukdomar dramatiskt samtidigt som dödligheten i hjärtsjukdomar ökade. Det gällde då för den medicinska vetenskapen att förklara detta. Myten om det dödliga kolesterolet kan sägas ha uppstått ur främst två observationer. Dels matade man kaniner med kolesterol och fick förstås förändringar överallt i deras kroppar eftersom ju kaniner inte alls är gjorda för att äta kolesterol.

De förändringar man fick i deras blodkärl var visserligen inte alls av det slag man ser vid mänsklig åderförkalkning, men man tolkade det ändå som att kolesterolet var orsak till människans åderförkalkning. Dels fick den amerikanske näringsfysiologen Ancel Keys 1953 för sig att det fanns ett samband mellan den mängd fett man åt och dödligheten i hjärtsjukdomar.

Att Ancel Keys fuskade är numera välkänt. Bland annat mätte han inte mängden konsumerat fett utan mängden tillgängligt fett i de länder han undersökte. Dessutom var det bara i ett fåtal länder han kunde påvisa sitt samband och därför uteslöt han de andra när han publicerade sina resultat.

Myten om att fettet är orsaken till hjärt-kärlsjukdomarna genom att det höjer kolesterolet fortsätter ändå med full kraft och får inte minst okritiska svenska läkare att skriva ut kolesterolsänkande mediciner för miljarder kronor årligen.

Man blundar konsekvent för alla fakta som talar emot. Exempelvis har de flesta strokepatienter ätit mindre mängd fett än friska, de som äter mest mejeriprodukter har lägst dödlighet i hjärtsjukdomar och de som inte äter fett alls får lika mycket hjärt-kärlsjukdomar som alla andra.

Medicinsk vetenskap negligerar också andra vetenskaper, men amerikanen George V Manns studier av exempelvis massajerna i Kenya på 1960-talet talar för samma sak. Massajerna hade inga vare sig förhöjda kolesterolvärden eller någon ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar trots att de levde på bara kött och stora mängder fet mjölk. Ett övertygande bevis utgör också den kanadensiske antropologen Stefansson, som under ett helt år i början på 1900-talet levde bland inuiter och åt deras mat av enbart kött, fett och fisk. Han undersöktes på ett sjukhus i New York och man kunde inte påvisa någon förhöjning av kolesterolvärdet i hans blod eller för den delen några andra avvikelser i hans prover.

Läkemedelsindustrin är dock den viktigaste orsaken till att kolesterolmyten lever vidare. Genom att industrin är den huvudsakliga fortbildaren av läkarkåren har den unika möjligheter att styra vad den vill att läkarna skall känna till. Det är ju läkemedelsindustrin som betalar och bestämmer hur alla vetenskapliga studier om läkemedel skall genomföras.

Ett slående exempel var när jag själv genom handuppräckning bland två hundra kolleger undersökte vilka som kände till tre vetenskapliga studier om kolesterolets samband med hjärt-kärlsjukdomarna som publicerats under en och samma månad i början på 1990-talet.

De två studierna som inte fann något samband kände ingen till, medan den studie som visade ett samband kände alla till. Genom denna unika fortbildande funktion kan också industrin hålla läkarkåren ovetande om alla biverkningar som statinerna har. De flesta svenska läkare lever i villfarelsen att de just inte har några biverkningar. Knappast någon känner till de tre amerikanska böcker som enbart handlar om dessa biverkningar. De är författade av läkaren och astronauten Duane Graveline som själv drabbades av total minnesförlust sedan han ordinerats Lipitor, det största kolesterolsänkande läkemedlet.

Hans första bok heter därför slående Lipitor Thief of Memory. En av de andra: Statin Drugs Side Effects and the Misguided War on Cholesterol borde vara kurslitteratur i all läkarutbildning. Att man sedan aldrig klart kunnat visa att statinerna räddat ett enda kvinnoliv förtigs liksom att de även för de största riskgrupperna medför en ytterst liten riskminskning. Annars är nog muskelvärk och muskelskador de vanligaste biverkningarna.

Christer Enkvist

läkare, Trollhättan