Kompromissa inte med kunskapskraven i skolan

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande för Lärarförbundet, har skrivit en insiktsfull artikel om den svenska skolan efter coronautbrottet, där redan hårt pressade lärare nu tvingas hantera en extrem situation med distanslösningar. Dessutom måste lärare, som det redan råder stor brist på, ofta tvingas täcka upp för sjuka kollegor, ibland genom att tillfälligt slå ihop klasser och grupper. En sedan tidigare hög arbetsbelastning har alltså ökat ytterligare och många lärare tvingas nu ”slå knut på sig själva”.

Jag delar helt beskrivningarna av lärarnas arbetssituation, men ställer mig frågande till åtgärdsförslaget. Johanna Jaara Åstrand vill ha tydliga direktiv från regeringen om att vi inte ska tillämpa kraven i skollag och läroplaner. Det är häpnadsväckande att en lärarföreträdare på det sättet vill sänka kraven. Det är förstås omöjligt för regeringen att ge direktiv om att en lag inte ska tillämpas – sådant sker i diktaturer – men det är inte främst på formell grund jag är kritisk. Det är själva tanken att en generation ska få sämre kunskaper bara för att de råkar gå i skolan under coronakrisen.

Märkligast av allt är att kravet kommer från en lärarrepresentant. Det är som om sjuksköterskor och läkare nu skulle kräva insatser från regeringen för att sänka vårdkvaliteten eller som om polisen under gängskjutningarna skulle säga att regeringen för tillfället borde ha överseende med småstölder. Vilka är ambitionerna som ska sänkas? Vad ska bort? Det som nämns är sänkta ambitioner med att ge stöd och anpassningar. Det låter som om det handlar om de elever som redan har en utsatt situation. Min uppfattning är den motsatta. Dessa elever behöver allt stöd de kan få.

Istället måste nu alla åtgärder sättas in för att motverka det kunskapstapp som situationen orsakar. Det kan handla om att med högre löner snabbt locka tillbaka lärare som lämnat skolan, att låta lärarstudenter vikariera och få tillgodoräkna sig det som praktik (VFU), att skjuta på sommarlovet något och förhandla med redan befintliga lärare om att med förmånliga villkor jobba extra. Hur detta ska lösas är i första hand ett ansvar för huvudmännen, även om lärare och lärarstudenter i denna situation säkert är beredda att bidra konstruktivt.

Det jag under inga villkor kan tänka mig är att en coronageneration av ungdomar släpps ut med ett undermåligt kunskapsbagage för att försöka konkurrera på en arbetsmarknad där arbetslöshetstalen rusar. Det får bara inte ske.

Rebecca Roth, ordförande, Lärarnas riksförbunds studerandeförening, LR Stud