"Hur mycket får god miljö kosta?"

I detta fallet rör det sig om matavfall. Det transporteras cirka 180 mil med lastbil och det går åt 900 liter diesel per resa. För Borås är det givetvis bra att få utnyttja sina investeringar i biogasanläggningen där avfallet rötas för att bli till energi. Det kan vara intressant att koppla ihop avfallet från Norge med hur vi i Borås och på andra orter måste använda oss av mängder med polyetenbärkassar för att få avfallsinsamlingen att fungera.

Från tid till annan uppstår diskussioner om framförallt polyetenpåsar och bärkassars negativa inverkan på vår miljö såväl till lands som till havs. Nedskräpning är ett problem som vi skulle kunna lösa genom att inte slänga våra använda förpackningar i naturen. Polyeten utgör ju ett speciellt problem, dels genom sin låga vikt som gör produkterna ”lättflygande”, dels att de flyter iland på stränderna och dels genom sin långa nedbrytningstid. För att komma åt problemet har faktiskt en del länder förbjudit användning av polyetenbärkassar.

I vår strävan att lösa hushållsavfallsproblemet har polyetenbärkassar kommit till användning i källsorteringsprocessen. Som konsumenter åläggs vi att sortera soporna. Vi ska då använda olikfärgade bärkassar som sedan sorteras i de kommunala avfallshanteringssystemen. Om vi tillämpar sådana system visar det sig att det går åt enorma mängder bärkassar för ändamålet.

Eftersom Borås kommun var föregångare i den här källsorteringshanteringen kan det vara intressant att grovt räkna på bärkasseåtgången på årsbasis. Det rör sig om cirka 400.000 kilo, vilket motsvarar 30.000.000 kassar. Borås är en kommun på cirka 100.000 invånare. Skulle vi tänka oss att i Sverige kunna ha samma system så kommer vi upp i cirka 36.000.000 kilo polyeten motsvarande närmare 3 miljarder bärkassar. Talen blir enorma även om vi skulle utgå från att motsvarande system fanns för en mindre del av Sveriges befolkning.

Behövs denna mängd bärkassar? Ja, med nuvarande källsorteringssystem i Borås behövs två olikfärgade bärkassar: en vit för brännbart avfall och en svart för matrester, avsedd för att producera biogas. Den vita kassen bränns ju upp tillsammans med övrigt brännbart. Egentligen styr den svarta kassen, som behövs för en relativ liten framställning av biogas, hela förbrukningen av bärkassar. Är bärkasseförbrukningen rimlig i förhållande till vinsten av biogas?

Vad skulle alternativet kunna vara? Hushållen skulle kunna källsortera i en brännbar fraktion och en för matrester m.m. Avfallet sorteras och läggs i anpassade kärl, med eller utan säck av polyeten eller papper. Tömning sker växelvis varannan vecka. Tidningar, förpackningar och glas sorteras som nu och lämnas till återvinningsstationerna. Ett ytterligare alternativ kan vara att allt avfall med undantag för tidningar, glas och wellpapp betraktas som brännbart och eldas upp. Givetvis ska eldning ske i därför godkända anläggningar och baserade på energiåtervinning.

Det är befogat att fråga sig om inte många åtgärder för en förbättrad miljö skjuter över målet. När ett system tas i bruk visar det sig ofta efter en tid att kostnaderna blir mycket höga. Höga kostnader är som regel förorsakade av ianspråktagna resurser, såväl materiellt som arbete. Eftersom investeringarna är stora och avtalen med entreprenörerna sträcker sig över lång tid, normalt 5–7 år, vill ansvariga gärna blunda och ursäkta sig med att vi har ju i alla fall fått en bättre miljö och det får kosta.

Låt pröva och ifrågasätta nuvarande system och åtgärder i samhället avsedda att förbättra miljön. Många system har blivit betungande och inte gett den avsedda effekten. Pålagorna och lösningarna har ofta gett feta födkrokar åt affärsmässig verksamhet. Det är ju vi som medborgare och skattebetalare som till slut står för räkningarna.

Balanserad miljövän