Flummigt värre med knark i EU
Att EU:s medlemsstater tillsammans försöker att göra något åt inflödet av narkotika till Europa från andra världsdelar är bra. Men när det talas om en gemensam syn på hur narkotikamissbruk skall hanteras från samhällets sida är vi farligt ute.
I många länder i västra Europa har man gett upp nolltoleransen gentemot narkotikamissbruk. Att bekämpa narkotika är som att försöka få folk att sluta dricka kaffe, menar många politiska krafter i EU, främst från mitten- och väns-terhåll. I stället skall man hjälpa narkomaner att knarka på ett så skadefritt sätt som möjligt. Vad gäller just begreppet skadereduceringspolitik inom narkotikaområdet är så gott som samtliga politiska partier i Sverige eniga om att det inte är något för Sveriges del, vi ser fortfarande nolltolerans som möjlig i kampen mot narkotikamissbruk.
EU-parlamentet antog i april ett betänkande om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom EU (Cataniabetänkandet). En hel del i betänkandet kan anses harmlöst, men man skriver just att ini-tiativ från det civila samhället skall befrämjas att genomföra en skadereduceringspolitik, genom att arbeta ”direkt på gatan”. Oftast handlar det då om att upprätta samlingslokaler, där narkomaner assisteras att missbruka på ett så skadefritt sätt som möjligt.
För EU:s narkotikapolitik något gott med sig? Nej, troligen inte, ökad liberalisering av vissa droger och ökad legalförskrivning av droger från sjukvården involverar samhället i narkotikahantering på ett sätt som inte är acceptabelt. Det har vi i Sverige varit emot.
Cataniabetänkandet antogs med 600 ja-röster mot 35 nej-röster och 32 nedlagda röster. Av de svenska ledamöterna, röstade Lena Ek (c), de fyra moderaterna och Inger Segelström (s) ja. Nej röstade vänsterpartiet, junilistan och fyra socialdemokrater. Folkpartiet och miljöpartiet avstod medan kristdemokraterna och feministiskt initiativ var frånvarande. Charlotte Cederschiöld (m) har tidigare sagt att moderaterna verkligen är mot en narkotikaliberalisering. Varför röstade de då för betänkandet?
Hélène Goudin
EU-parlamentariker, vice ordförande junilistan
