Färdtjänst i Borås på egen risk
Med jämna mellanrum kan man läsa om hur personer med rätt till färdtjänst och därmed även sjukresor blir illa behandlade och inte alls får den ser- vice de har rätt till.
För ett tag sedan blev en 90-årig man lämnad kvar utanför affären därför att han hade fördelat varorna i fyra påsar istället för två. Chauffören vägrade att lyfta in varorna i bilen och hänvisade till färdtjänstens regler. Mannen fick beställa taxi och betala ur egen ficka för att komma hem. På förfrågan till ansvarig lämnades ett uppkäftigt svar att vi har våra regler och de måste följas.
En 93-årig man hade tid hos Närhälsan på morgonen och beställde sin sjukresa i god tid. Bilen kom i god tid och körde och lämnade av mannen – i god tid. Ja, i så god tid att det ännu var närmare en halvtimma kvar till dess att Närhälsan öppnade.
När mannen upptäckte detta var sjuktransporten redan långt borta. Kvar stod den 93-åriga herren i vinterkylan till dess att någon inne på mottagningen hörsammade hans bankande på fönsterrutorna och blev insläppt till en värmande kopp kaffe.
Mina tankar går till 1940- och 1950-talets mjölkkörare som i alla väder körde runt på landsbygden och hämtade böndernas mjölkflaskor för transport till mejeriet. På återresan levererades produkter hem till såväl människor som djur. Dessa chaufförer kände större ansvar och empati för sina mjölkkrukor än dagens tycks göra för sina passagerare av kött och blod, och som dessutom är gamla och sjuka eller har funktionsnedsättning på något sätt.
Hur har det kunnat bli så? Min teori är att de som satt dessa eländiga regler på pränt förmodligen aldrig har behövt åka med vare sig färdtjänst eller tvingats anlita sjukresor.
Det är dags att revidera regelverket. Mitt förslag är att varje resa börjar när resenären låser sin ytterdörr till villa eller lägenhet. Om behovet finns börjar den redan tidigare med påklädning och hjälp till bilen. Resan avslutas först när chauffören har sett att passageraren har kommit in och är på plats på destinationsorten.
Hemresan börjar efter att den resande hämtats och kommit på plats i bilen, med eller utan kassar och oavsett antalet, och avslutas först när han/hon åter finns inne i sitt boende. Finns ledsagare blir det naturligtvis lättare för såväl chaufför som den resande.
En ny upphandling tycks vara av nöden och då kanske det är lämpligt att några som själva utnyttjar tjänsterna deltar. Nya regler bör till, regler som ger plats för såväl sunt förnuft som empati.
Rune Johansson, ordförande, PRO Södra Älvsborg