Dödsolyckor på arbetet får inte bli en vanesak

I det ena fallet handlar det om en känd kvinnlig proffsboxare som under en match blivit knockad och som en följd av detta fått en hjärnblödning.

Det andra handlar om en man som under ledningsarbete i Halland föll ner tio–tolv meter och förolyckades.

När det gäller boxaren skriver BT ett helt uppslag om händelsen med kommentarer från läkare och andra förståsigpåare. På uppslaget kan man läsa om hur och vad som hände, en läkare ifrågasätter arbetstiden (matchlängden) och tycker att den absolut ska kortas. Det ifrågasätts till och med om det över huvud taget ska vara möjligt att utsätta sig för de risker en boxare gör.

När det gäller det andra fallet med mannen i Halland har BT kostat på sig en notis på fem rader. Det konstateras bara att en man omkommit då han fallit vid arbete på en kraftledning, att arbetskamraterna var chockade och att polisen utreder händelsen som en arbetsplatsolycka fick också plats i notisen. Det omkommer i snitt en människa varje vecka i sitt arbete, de hedras som bäst med en liten notis i våra tidningar.

Ibland undrar jag hur det skulle se ut om 52 boxare eller fotbollsspelare avled under året medan de utövade sitt yrke, jag tror jag vet svaret! Alla, tidningar inklusive BT, TV-kanaler och politiska partier skulle med en röst kräva att både boxning och fotboll skulle förbjudas.

Nu är jag inte ute efter vare sig fotboll eller boxning (två sporter jag själv utövat), utan det jag vill är att det inte får vara ett normaltillstånd med alla dessa dödsolyckor på arbetsplatserna. Det tas alldeles för lätt på att det faktiskt dör människor av kött och blod under tiden de utför sitt arbete och det kanske är dags för BT och andra medier att beskriva även dessa fall med ett helt uppslag.

Jag vill avsluta med att önska Frida Wallberg ett snart tillfrisknade och till den anonyma ledningsarbetarens familj sänder jag mitt djupaste deltagande.

Pauli Kuitunen

arbetsmiljöansvarig IF Metall Borås