Annons

Delning enda vägen till fred mellan israeliter och palestinier

Daniel Krygier kallar min historiebeskrivning kring Palestinafrågan för historierevisionism (BT 11 maj).
Debatt • Publicerad 13 maj 2008

Samma kan i så fall sägas om Krygiers. Tolkningsutrymmet för det historiska händelseförloppet är stort. Det utnyttjas till bristningsgränsen av proisraeler och propal estinier. Själv har jag försökt hålla mig undan extremistiska åsikter även om Krygier inte uppfattat det på grund av sin hemmablindhet.

Läser man olika skrifter, inklusive Nationalencyklopedin, är det svårt att fastna i ett läger. Balfourdeklarationen kan inte entydigt sägas innebära rätten för judar att upprätta en stat i hela området mellan Jordanfloden och Medelhavet, och definitivt inte inkluderande Jordanien, som Krygier antyder. Britterna lovade dessutom araberna rätten till självständighet i samband med första världskriget.1939 hölls en konferens där britterna uttryckligen ställde upp på en delning av landet mellan Jordanfloden och Medelhavet. Till det kommer FN-beslutet om en delning.

Annons

Under århundradena efter Jerusalems fall fram till 1900-talets början var inte judarna en dominerande folkgrupp i det aktuella området och under merparten av tiden dominerades området av araberna. Kring 1900 gjorde såväl judarna som palestinaaraberna anspråk på självständighet för området. Läser man sin historia från 3000-talet f.Kr. till dagsläget förstår jag inte hur man kan hävda juda rnas ensamrätt till området. Begränsar man sin tid till de senaste 1.000 åren så är arabernas stora närvaro uppenbar.

Nu tycker jag, att realismen säger oss, att vi kan nöja oss med de två senaste århundradena. Ju längre tidsperspektiv desto fler folk som kan göra anspråk på området, men i det kortare perspektivet är det judar/israeliter och palestinaaraber.

Det är fullständigt orealistiskt och orättfärdigt att hävda judisk eller arabisk ensamrätt till landet mellan Jordanfloden och Medelhavet. Jag är fullständigt övertygad om att en delning av området är enda vägen till fred och det tycks vara en åsikt som delas av FN och större delen av världssamfundet i övrigt. Ja också, så långt jag förstår, den stora majoriteten av israeliska medborgare.

Men inte av Daniel Krygier, som företräder Fidim, För Israel och fred i Mellanöstern, en förening som tydligen menar att det är extremt proisraeliska ståndpunkter som skall vara villkoret och förutsättningen för fred. En fullständigt omöjlig väg till bestående fred i regionen enligt min mening.

Berndt Ekholm

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons