Arbetet med Europafrågorna går in i en ny fas

Efter Maria Wetterstrands utspel häromsistens kanske vi kan lämna frågan om ja eller nej till svenskt medlemskap i EU till att diskutera vad vi skall göra med medlemskapet?

Allt färre svenskar tycker att Sverige skall lämna EU, många av fördelarna med medlemskapet är nu en del av vardagen som man inte vill mista. Europaparlamentarikern Göran Färm (s) konstaterade i en artikel i SvD på långfredagen att de två partier i riksdagen som ännu, åtminstone till del, aktivt arbetar för att Sverige skall lämna EU idag har ungefär samma stöd som de hade efter valet 1994, det sista valet innan Sverige gick med i EU. Om det folkliga stödet för ett utträde ur EU hade varit större hade detta naturligtvis visat sig i valresultaten för dessa partier.

För oss europavänner kan det kännas som ett litet dilemma att mycket av det vi kämpat för under årtionden nu är genomfört. Sverige är medlem av EU, genom Schengenavtalet kan vi resa fritt i större delen av EU och de avregleringar som följt med EU-medlemskapet är idag en självklarhet. Inom den sociala ekonomin och stora delar av den offentliga sektorn är EU-finansiering idag en naturlig del av arbetet och ger möjlighet att genomföra en hel del goda idéer – och tyvärr även till en byråkrati som ibland kan uppfattas som hiskeligt krångligt och tidsödande.

Vad betyder då detta för oss? För det första så tror jag att många av oss måste tänka om när det gäller europafrågor. Europa och EU är inte längre ”där nere” och ”dom” utan ”här” och ”vi”. Den europeiska dimensionen måste vägas in i det mesta vi gör och europapolitiken måste förändras från att vara utrikesfrågor till att bli inrikesfrågor. Klimatfrågan, som är en av de största utmaningarna vi haft på mången dag, är ett exempel på där europeiska lösningar är en nödvändighet och en fråga för oss alla.

Lissabonfördraget är en förutsättning för att vi skall kunna hantera viktiga frågor på europanivå framöver. EU har nu 27 medlemsstater och det kräver ett regelverk som är anpassat därefter. Utöver klimatfrågan är den fortsatta utvidgningen en av de viktigaste frågorna vi har framför oss. För Turkiet, Ukraina, Vitryssland och flera länder på Balkan skulle ett medlemskap i EU vara ett stort steg på vägen mot en stabil demokrati. Länder som Grekland, Portugal och Spanien är bra exempel på länder där demokratin stabiliserats efter deras medlemskap i EU. Jag vill ge fler européer möjlighet till samma utveckling!

Johnny Bröndt (m)

ledamot i regionfullmäktige