Äldrevården får inte bli en språkskola för nyanlända

Givetvis ska vi skapa goda förutsättningar för dem som är nya i landet att komma in i arbetslivet, men det får inte ske på bekostnad av våra äldre och sjuka. Dåliga språkkunskaper kan leda till livsfarliga situationer för äldre och sjuka. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, anser att bristande språkkunskaper är ett riskmoment inom omsorgen.

I rapporten ”Svenska språket – A och O inom äldreomsorgen” tillfrågades 3 457 skyddsombud, regionala skyddsombud och huvudskyddsombud inom vård och omsorg om konsekvenserna av bristande språkkunskaper i verksamheten. Svaren vittnar om försämrad sammanhållning och en stressig arbetssituation där det lätt uppstår konflikter.

Undersköterskeyrket är tungt och stressen har blivit allt mer påtaglig. Personalomsättningen och sjukfrånvaron är hög och det är ofta svårt att hitta kompetent vårdpersonal, varför timanställda, även outbildade sådana, utnyttjas i allt högre grad. Ju större bristen är på personal, desto lägre blir kraven på dem som anställs.

Att äldrevården länge varit föremål för negativ kritik har varit allmänt känt, men problemen blev mer synliga och påtagliga i samband med coronakrisen. Kritiken har nu lett till beslut om att dels införa ett kunskapslyft för undersköterskor och dels en kompetensstege för denna grupp. Nya utbildningar kommer också att startas för lämpliga personer som blivit arbetslösa i samband med coronakrisen.

Nyanlända har oftast benämnts vara den grupp som ska ”rädda” Sveriges vård och omsorg, men detta är en sanning med modifikation. Det tar ofta många år för en nyanländ från länder utanför EU att dels lära sig språket, dels komma in i det svenska samhället och den svenska kulturen. Det finns många undersköterskor med utländskt påbrå som lärt sig svenska och som fungerar utmärkt på arbetsmarknaden och i ett vårdarbete, men de täcker långt ifrån behoven.

Att ha gått igenom SFI är i de flesta fall inte tillräckligt. Det är den som rekryterar som bedömer om vederbörande har tillräckliga språkkunskaper. Borås stad har anställt undersköterskor som "språkombud", men detta är en dyr omväg att gå eftersom varje enskild anställd bör ha förmågan att själv behärska svenska redan vid anställningens början. Sedan är frågan om man som förvaltning verkligen kan ålägga undersköterskor att vara språkstöd och "lärare". Det skall också påpekas att en allt större del av undersköterskans jobb är dokumentation som kräver god kunskap i det svenska språket.

Äldre har ofta problem med både syn och hörsel. Att höra och förstå – och bli förstådd – kräver kompetens och tålamod hos den som den äldre möter. Att också ha tid att samtala för att uppnå full förståelse krävs. Denna viktiga del av arbetet försvåras kraftigt när språket inte håller hela vägen.

Alltför många har på grund av personalbristen anställts med undermåliga kunskaper i svenska språket. Meningen har varit att dessa ska lära sig jobbet på jobbet och då även språket varför vårdenheter och de äldres hem har blivit språkskolor.

Vi sverigedemokrater föreslår att vårdpersonal med svenska som andraspråk före anställning ska kunna uppvisa godkänt språkprov i muntlig och skriftlig förmåga samt läs- och hörförståelse på lägst nivå B2 enligt Europarådets språktest.

SD har i flera år drivit frågan om bristande språkkunskaper inom vården och vi ser med glädje att nu även M och KD är inne på vår linje. Tyvärr har vi tidigare emellertid blivit ifrågasatta av andra partier, främst Socialdemokraterna.

Vilken etnicitet och nationalitet den som utför vårdarbetet har saknar betydelse. Det är språkkunskaperna, att ha förmåga att kunna göra sig förstådd och att förstå våra sköra och sjuka äldre som är det mest primära. Äldrevården får inte bli en del i ett integrationsarbete och en språkskola för nyanlända.

Ann-Charlotte Blomqvist (SD), ledamot, kommunfullmäktige

Björn Qvarnström (SD) ledamot, kommunfullmäktige