Lars Näslund: Ledarkrönika: "Rakhmat Akilov följde bara manuskriptet”

x Anslaget till Säpo skrevs 13 december upp från 1,3 till 1,5 miljarder.

x Försvarsöverenskommelsen i augusti innebar ytterligare 184 miljoner kronor till FRA:s och militära underrättelsetjänstens arbete med kontraterrorism åren 2018-2020.

x Förra veckan publicerade polisen ett aldrig tidigare skådat råd till allmänheten. Under rubriken ”meddelandehöjning mot terrorism” beskrivs i vidhängande film i sociala medier hur vi rekommenderas agera: ”Steg 1: Fly (om du kan). Steg 2: Sök skydd (håll dig sold om du inte kan fly). Steg 3: Larma”.

x För två veckor sedan beslutade regeringen om en proposition om ”en mer heltäckande terrorismlagstiftning” där ett av förslagen även kriminaliserar ”självstudier” i till exempel vapen- och sprängämnestekniker i det fall ”gärningen har begåtts med vetskap om att mottagaren har för avsikt att använda instruktionerna för att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig brottslighet”.

Ja, till exempel just det som den 39-årige Rakhmat Akilov från Samarkand i Uzbekistan ägnade sig åt medan han i Stockholm höll sig undan polisens efterlysning efter det lagakraftvunna utvisningsbeslutet. Medan han sökte efter bombtillverkningsmanualer på nätet och köpte butangasbehållare, aceton, ett halvt kilo skruvar och tändare inför att klockan 14,43 denna dag för precis ett år sedan begå lastbilsdådet på Drottninggatan i huvudstaden.

Ja, listan på hur samhället i stort och smått påverkats av det dödligaste terrordådet i landet sedan bomben mot tidningen Norrskensflamman i Luleå 3 mars 1940 kan göras lång. Somligt som synes rimligt, somligt som mer har karaktären av manifestation av krafttag inför en närmast osynlig motståndarkraft vars ambitioner vi inte kan, eller vill, förstå.

Till vilken kategori de 20 nya och fyra ton tunga betonglejonen som Stockholms stad har börjat placera ut på Drottninggatan och dess omgivningar hör, kan man fundera över. Till de mindre iögonfallande men väl så konkreta följderna hör att lokaltrafikens personal fått utbildning i hur agera mot misstänkta gärningsmän, att väktare utrustats med kroppskameror, att ambulanspersonal fått ett nytt träningscenter.

Ja, så där kan man hålla på en bra stund för att beskriva Sverige Före och Efter. I högsta grad pågående är dock själva rättsprocessen i Stockholms tingsrätts säkerhetssal. På tisdag fortsätter förhören med de direkt drabbade, målsägarna. Slutanföranden väntas vara avklarade först 3 maj och domen beräknas strax före midsommar.

Men även själva terrorhandlingen är ännu pågående, resonerar ansvarige åklagaren Hans Ihrman, eftersom Rakhmat Akilovs motiv måste utredas och förmedlas. ”Det han säger här är en del av hans plan att fortsätta förmedla sin propaganda. Hans plan rullar fortfarande”, sa Ihrman till SVT efter förhören i domstolen.

I diskussionen om hur Akilov själv och hans gärning ska bedömas har det på många håll funnits en tendens att tona ner det ideologiska/religiösa/politiska ”värdet”. Det har ifrågasatts om han verkligen agerat i Islamiska statens namn. Det har påpekats att han tidigare inte hade utmärkt sig som övertygad islamist.

Det är nog ett alltför bekvämt resonemang, och vi känner igen det från till exempel Anders Behring Breivik-diskussionen; enklast att placera honom bland psykfallen eller någon som i bitterhet över personliga misslyckanden mest vill försvinna med en smäll.

Men om Utøya-mördaren i en första utvärdering bedömdes lida av paranoid schizofreni, men av en ny grupp läkare bedömdes frisk nog för att dömas till fängelse, har båda de så kallade paragraf 7-undersökningarna av Akilov förklarat honom frisk. I det senaste intyget skriver läkaren att Akilov verkar ha en förenklad världsbild, att hans moral är motsägelsefull och att hans tolkning av islam är “sekteristiskt sträng”. Men vantolkningarna är ändå inte sådana som kännetecknar en psykos.

Läkaren skriver också att Akilov önskat att IS hade bekräftat att dådet på Drottninggatan utfördes av en av deras soldater. Att så inte skett behöver inte vara ett tecken på att IS ledarskap inte var inblandat. Att ”bara” fem dog, och inte de ”40-50” som han hoppats på, enligt vad en häktesvakt vittnat om att Akilov anförtrott honom, skulle i IS ögon kunna vara skäl att distansera sig.

Det mest intressanta är kanske inte heller att fundera över Rakhmat Akilovs väl belagda kontakter inför dådet med kända militanta islamister och hans egen motivation, utan snarare innebörden av den ”stående order” som han agerade efter. För det är ju så, att Akilov kan sägas bara ha följt manuskriptet.

Tre exempel av många på detta är citerade i den niosidiga promemoria i Akilov-utredningen som Säpos senioranalytiker Ahn-Za Hagström författat som ett underlag för förståelse av sammanhangen. Ett av dem uttalades av Abu Mohammad al-Adnani, dåvarande operativ ledare för IS i Syrien och officiell talesperson (dödad i en amerikansk flygräd i augusti 2016).

I ett inspelat tal 22 september 2014 uppmanade han anhängare att ”göra vad de kan där de är med de medel som står till buds”: ”Om du kan döda otrogna amerikaner eller européer – särskilt de trotsiga och smutsiga fransmännen – eller en australiensare eller en kanadensare, eller vilken annan otrogen som helst bland de otrogna som för krig, inklusive medborgare i länder som ingått i koalitionsstyrkor mot Islamiska staten, så sätt din tro till Allah, och döda honom på vilket sätt du än kan. Be inte om någon annans råd eller domslut. Döda den otrogne oavsett om han är civil eller militär, för samma domslut omfattar dem båda. (...) Om du inte kan hitta någon IED (hemmagjord bomb, vår anm) eller kula, ta då en enskild otrogen amerikan, fransman eller någon av deras allierad. Krossa hans huvud med en sten eller slakta honom med en kniv eller kör över honom med bilen eller kasta ner honom från en hög höjd eller kväv honom eller förgifta honom. Var inte otillräcklig. Var inte föraktlig.”

Rakhmat Akilov kan alltså, utifrån sitt eget sätt att se saken, sägas ha följt uppmaningen – med det väntande löftet om martyrskap och en plats i paradiset snarare än i ett polisförvar i väntan på en eventuell utvisning.

Säpo-analytiker Hagström skriver själv som slutkläm, daterad 30 november i fjol: ”Oavsett vilket har IS varit tämligen framgångsrikt vad gäller att förmedla känslan om var och ens plikt att göra skillnad för nästkommande generationer här och nu. IS målsättning är långsiktig: även om den här kampen, det här kalifatet, är förlorat har IS redan siktet inställt på nästa eller nästa. Detta är också en av förklaringarna till att IS fortsätter att uppmana och inspirera anhängare att intensifiera kampen och genomföra attentat mot mjuka mål i väst, trots de förluster organisationen lider i Mellanöstern”.

Nu ska den svenska rättvisan bedöma om gärningen för ett år sedan ”kvalar in” under den av Akilov själv eftersträvade juridiska definitionen för terrorbrott. Det finns de som menar att han inte borde erkännas detta. Som S-märkta Folkbladets politiska chefredaktör Widar Andersson som skrev: ”Terrorstämpeln ger väl något slags förvridet skimmer åt de mord han utförde på ett barn, tre kvinnor och en man. I den bästa av världar borde inte rättsstaten bjuda Akilov på det skimret.”

Det kan man förstås tycka. Men att endast se Akilov i den tilltalades stol blir för närsynt. Han är där som ombud.