Wolbert Smit: "Det var otroligt fattigt"

Resan till Etiopien var en del av O'learys välgörenhetsprogram Meal 4 Meal, där restaurangkedjan samarbetar med FN för att samla in pengar till skolmåltider för barn i utvecklingsländer.

Wolbert Smit, barchef på O'learys i Borås valdes ut som en av tio ambassadörer från hela landet som fick åka till Etiopien med svenska FN för att se om projektet gjorde någon skillnad. De besökte skolor och pratade med lokalbefolkningen om ämnen som var viktiga för dem.

Vad hade du för förväntningar innan resan?

– Jag har varit i en del fattiga länder förut och trodde att jag hade koll på hur det kunde vara. Men det här var på en helt annan nivå. Det var otroligt fattigt. Eftersom vi reste tillsammans med FN från Sverige fick vi även höra mycket om Flickaprojektet, som går ut på att motarbeta barnäktenskap och könsstympning.

Vad var det bästa med resan?

– Att se glädjen hos barnen när vi kom dit. Vi fick prata med dem via tolk. Trots den enorma fattigdomen är barnen precis som barn i Sverige och delar samma drömmar. De vill bli läkare, poliser och lärare.

Var det något särskilt möte i Etiopien som gjorde stort intryck på dig?

– Vi pratade med en kvinna som tidigare hade utfört könsstympningar. De hade bestämt sig för att de skulle sluta med det. Man såg hur hennes ögon lyste upp just när hon berättade den delen. Hon var så glad och lättad att hon inte skulle behöva göra några fler. Ett annat möte jag alltid kommer minnas är när kocken som gjorde skolmaten gav mat som blev över till en två pojkar som var för unga för att gå i skolan. De såg så glada ut när de gick gå hem med påsarna med mat.

Hur fungerade det i skolorna där?

– Det var stora skillnader i både lokaler och utformningen på utbildningen. Vi besökte en skola uppe i norr och en i syd. Det är inte som i Sverige där regeringen har tagit fram en plan för hur undervisningen ska se ut. Varje skola bestämmer själv.

Och vad var det för skolmat de fick?

– Det är en näringsrik majsgryta med extra vitaminer och mineraler. För de flesta barn i Etiopien är det också den enda måltiden de får under dagen. Om man vill ha mat måste man komma till skolan och lära sig någonting. Där såg vi att programmet fungerade jättebra och det var roligt att se.

Smakade du på grytan själv?

– Även om jag hade fått chansen hade jag sagt nej. Det skulle inte kännas bra att ta mat från dem som verkligen behöver det. Hade jag fått smaka på hotellet hade det varit en annan sak, men inte på skolan.

Var det något annat i Etiopien som kändes jobbigt?

– Vi var på ett sjukhus med Flickaprojektet. Där fick man gå in i salen där nyopererade barn låg. Jag valde att inte gå in där. En del av barnen hade gjort intima operationer och jag hade inte velat att någon skulle gå in om jag hade legat där.

Vad behöver de här barnen mest?

– Mat är det främsta. Vi fick också höra att de behöver pennor och anteckningsböcker. Därför tog vi med oss en hel del skolmaterial innan vi åkte. Att lära sig läsa och skriva är det bästa de kan göra. För då kan de läsa till sig kunskap och själva bilda sig sin egen uppfattning istället för att bygga vidare på gamla traditioner.

Förändrade det dig på något personligt plan att vara där?

– Det blev viktigare att sprida budskapet om att det här är ett viktigt projekt. Man blir också mindre hemmablind och mer tacksam för det man har. Man förstår att man inte behöver ha det nyaste och dyraste hela tiden. Jag kommer att handla mer begagnat och försöka förklara det för barnen.