Webb-tv: Henry sjunger sin sista vers
– Nu har jag gjort mitt, nu ska ungdomen fram, säger Harry Lénberg.
På trettondagen gjorde han sitt sista framträdande i Immanuelkyrkan i Borås. Tillsammans med de 90 år yngre sångfåglarna i barnkören sjöng han Nu tändas tusen juleljus.
– Jag vet inte vad det är som gör det. Det är nog glädjen att sjunga ut, förklarar Harry Lénberg.
Efter sången hyllades han för sina 80 tonsäkra år i kyrkan, något som han själv inte ser så märkvärdigt på.
– Det lilla jag gjort är inte så mycket att yvas över. Jag känner oändlig tacksamhet, säger Harry Lénberg.
På lördagen bjöds BT:s utsände på en egen konsert vid pianot hemma i finrummet på Borgmästargatan. Psalmboken är stängd. Några noter tycks inte heller vara nödvändigt. Det som är värt att sjunga sitter i huvudet på Harry.
– Jag är ingen pianist, jag bara klinkar, säger herr Lénberg och bjuder på ett stycke ur ”Blott en dag”.
Började som 15-åring
Kärleken till musiken har funnits där sedan har var tonåring. Han började sin musikaliska resa i juniorkören som 15-åring, närmre bestämt 1928. Och sedan dess har lovsångerna och psalmerna betat av varandra.
– Stora och underbara äro dina verk, det är en lovsång som jag har god känsla för. Den ingår i repertoaren, säger Harry Lénberg.
Han har blivit lite av en kändis i kyrkan, många känner nog igen hans röst, men kanske inte hans ansikte. Harry Lénberg föredrar nämligen att gömma sig bakom orgeln. Mestadels har han sjungit på begravningar, över 9 000 har det blivit genom åren.
Han har tillbringat varenda söndag i kyrkan så länge han kan minnas och det tänker han fortsätta med så länge har lever.
– Det ska till någonting alldeles speciellt om jag ska missa en söndag. Kyrkan är mitt andningshål, säger Harry Lénberg.
När han inte sjunger själv lyssnar han gärna på radio eller tittar på musikprogram på tv, men hör han några jazziga toner stänger han av.
– Jag lyssnar på musik när som helst, men inte jazz. Jag gillar lugnare saker.
Trettondagens framträdande betecknar Harry Lénberg som sitt sista.
– Rösten är inte vad den har varit. Nu ska jag lyssna på när andra sjunger, men det händer nog att jag misshandlar pianot ibland, säger han.
