Webb-tv: Allt fler vill ha hjälp med graven

Anders Jansson är en av dom.

– Man har sett gravar som ser förskräckliga ut och så vill inte jag ha det på min föräldragrav. Det är helt klart värt pengarna, säger han.

Av de 17 000 gravplatser som finns på S:t Sigfrids, S:ta Birgitta, och S:t Ansgars griftegårdar samt Brämhults kyrkogård, sköts cirka 7 000 av Borås kyrkogårdar.

– Det finns många olika motiv till detta. Förr var det skämmigt att låta någon annan ta hand om gravplatsen. Många tyckte att de lämnade bort det heligaste man hade, men den stämpeln har försvunnit, säger Charlott Elisson, informationsansvarig, Svenska kyrkan Borås.

För Anders Janssons del att det är viktigt att hans föräldragrav behålls i gott skick, men tiden räcker inte till.

– Det handlar om tidsbrist, helt klart. Jag tycker att det ska vara fint på graven. Man har sett gravar som ser förskräckliga ut och så vill inte jag ha det, säger han.

Anders Jansson har haft gravskötsel sedan 1998. Han har ett så kallat grundskötselavtal och betalar drygt en femhundralapp per år. För den summan får han graven ompysslad vår, sommar och höst. Vinterbestyren sköter han själv.

– Det är väl värt pengarna. Nu vet jag att det är fint. Mamma och pappa älskade sin trädgård så det är klart att det har ett samband. Jag valde ut blommorna efter mammas tycke, säger Anders Jansson.

Varje grav som sköts av Borås kyrkogårdar besöks i snitt 1,65 timmar per år vid sammanlagt 35 tillfällen.

– Många vill ha hjälp med allt. Folk blir positivt förvånade när de hör vad det kostar. De tycker att det är en vettig penning och kan komma och gå till graven när de vill, med gott samvete, säger kyrkogårdsarbetaren Nicklas Johansson.

Under vintern har Svenska kyrkan i Borås satsat stenhårt med att marknadsföra sina tjänster.

Kyrkan omsätter cirka 3,5 miljoner om året på gravskötseln, men enligt Charlott Elisson handlar det inte om att tjäna pengar utan om ett nollsummespel.

– Det är ju en ren serviceverksamhet, meningen är ju inte att vi ska bli rika på det här, men vi inte ska inte gå med underskott heller, säger Charlott Elisson.

Hon menar att kampanjen i huvudsak handlar om att människor ska veta att möjligheten finns.

– Jag och min bror åker förbi och tittar till det på lunchrasten. Det brukar bli fyra gånger på vintern och fyra gånger på sommaren. Jag brukar prata med mamma och pappa och berätta hur vi har det och vad barnen har gjort, säger Anders Jansson.