Tjuvfisket eskalerar: "Rena vilda västern"

”Det är rena Vilda Västern. En kille från Småland kom tillbaka i flera år med 180 burar och plockade upp kräftor som han sedan sålde”, berättar Dalsjöforsbon Claes Pålsson.

De flesta människor känner till att det krävs fiskekort för att få fiska i sjöar om man inte råkar vara markägare med fiskerätt.

I Dalsjöfors lever dock skrönan om att alla folkbokförda människor i Toarps socken får fiskerätt i Dalsjön med automatik.

– Det är i alla fall sånt som går i folkmun, det pratas om någon gammal hävd, säger invånaren Claes Pålsson.

Tron på den lokala ”allemansrätten” gör att människor håvar in fångster helt öppet.

Ryktet om Dalsjön har även spridit sig långt utanför sockengränsen. Då talas det om fritt fiske för alla, oavsett bostadsort.

– Jag har genom åren frågat många fiskare med annorlunda dialekt var de kommer ifrån. Det har varit folk från hela södra Sverige, många från Småland och Göteborgstrakten, säger Claes Pålsson.

Vissa fiskare slår läger och övernattar intill sjön för att få med sig så mycket som möjligt. Framförallt lockar det rika kräftbeståndet där fångster på 200–300 kräftor inte är ovanligt en ordinär kväll/natt.

Finns det då en lokal allemansrätt för fiske i Dalsjön?

Nej, naturligtvis inte.

Dessutom saknas klara papper på vilka som äger fiskerättigheterna i sjön, vilket innebär att alla som har fiskat i Dalsjön genom åren har ägnat sig åt illegala aktiviteter.

– Så är det om man hårddrar det juridiskt, säger Olof Svensson som är chef på skogsavdelningen i Borås stad.

Fiskerätten i sjön (som egentligen utgörs av två sjöar, Stora Dalsjön och Lilla Dalsjön) fördelades mellan fastigheter som ingick i mantalsatt jord vid laga skifte på 1800-talet.

– Därefter kan det ha skett ytterligare skiften. Fastigheter har styckats av, sålts och ärvts. Hur detta har påverkat fiskerätten är okänt, säger Olof Svensson.

Kommunen, som äger många fastigheter i Toarps socken, har troligen ganska stor fiskerätt. Med största sannolikhet har också alla privata markägare med gård runt Dalsjöarna sedan flera generationer tillbaka fiskerätt.

Därutöver tillkommer ytterligare okänt antal fastighetsägare med fiskerätt.

Men antagande håller inte juridiskt. För att få korrekt lägesbild måste man gå tillbaks till fastighetslängderna i slutet på 1800-talet och följa alla förändringar fram till nutid. Ägarförhållandet för fiskerätten ska sedan befästas av Lantmäteriet.

Kommunens ambition var att beställa en sådan utredning för 5–10 år sedan, men planerna skrinlades snabbt.

– Vi tyckte att det skulle bli alldeles för dyrt och komplicerat att reda ut detta. Den beräknade kostnaden för utredningen, som skulle innefatta flera sjöar i Toarps socken, var redan då flera hundra tusen, säger Olof Svensson.

Fastighetsägarna Rolf Olsson och Robert Lundberg tillhör släkten som hade gårdar vid sjön redan när fiskerätterna fördelades. De vet att de fortfarande har fiskerätt i sjön.

– Det här laglösa fiskandet är alldeles åt skogen. Framförallt att det kommer folk utifrån och drar upp stora mängder kräftor som de sedan säljer. De släpper inte ens tillbaka kräftor som är för små att äta, utan de säljs till människor som har dammar med kräftor, säger Rolf Olsson.

Varken han eller Robert Lundberg vill förbjuda ortsbor från att fiska i sjön. De har heller ingen önskan om att kräftorna ska reserveras för fiskerättsägarna själva.

– Det är rovfisket vi vill åt. Vi vill ha reglerade fiskeperioder för kräftor, reglering på hur många mjärdar som får läggas ner i sjön och avgränsad tidsperiod när kräftfiske är tillåtet, säger Robert Lundberg.

Läs hela artikeln i dagens papperstidning eller i eBT.