Tio år efter branden: Det ligger och pyr bakhuvudet

– ”Det brinner.”

Samtalet Peder Claesson får vid halv sex tiden på morgonen den artonde augusti 2008 kommer från larmcentralen. Samtalet har dröjt, hyresgästlistan är inte uppdaterad.

–Jag trodde han skämtade. Men jag och frun slängde oss i bilen, berättar Peder.

Bröderna Peder och Michael Claesson huserar än idag i kontorslokalerna på Hulta. Samma lokaler som de försökte rädda allt under måndagen för tio år sedan.

En kompis till Peder som hör att det knastrar och han larmar.

– På vägen hit såg jag en rökpelare. Jag tänkte att det inte kommer att finnas något kvar.

Att återberätta händelseförloppet är inte lätt för Peder.

– Jag har inte så bra koll på tidsflödet och detaljerna.

– Det var fullt med brandbilar överallt, vi frågade om vi fick gå upp i våra lokaler.

Svaret räddningsledaren ger bröderna Claesson är ”på egen risk”. De väljer att gå upp ändå. Peder sitter i ambulansen i omgångar för att få syre.

– Man är ju inte rationell i sådana här lägen. Vi lade våra pärmar med bokföringen i sopsäckar och slängde ut allt genom fönstren, säger Peder.

Michael inflikar:

– Man blir paralyserad, problemet var att även fast vinden gick åt rätt håll pumpade ventilationen in rök. Men vi hade tur.

Totalt fylls 150 flyttkartonger med pärmar och vid lunchtid har de fått ut allt från lokalerna. Eftersom det är sekretess på dokumenten ringer Peder och Michael in en säkerhetsvakt som håller uppsyn över pärmarna.

Händelsen har gjort att bröderna känner mer för drabbade som förlorat sitt livsverk. De har länge jobbat med det som de själva råkat ut för, nämligen att hjälpa företag som råkat ut för bränder.

– Man har fått lära sig hur traumatiskt det kan vara. Psykiskt sätt fick man sig en tankeställare. Vad hade vi gjort dagen efter om vi blivit av med allt, undrar Michael och fortsätter:

– Man förstår verkligen hur irrationellt man fungerar under en viss period.

Utanför byggnaden kommer Mikael Stanek gående med sin hund. I hans del av byggnaden brann hela taket och vattnet rann längs med väggarna. Han berättar att det har varit en lång resa tillbaka.

– Vi flyttade tillbaka till våra gamla lokaler och vi var tveksamma om vi skulle överleva. Det är ju så att 80 procent av företagen som råkar ut för bränder konkursas, säger Mikael.

– I efterhand har jag blivit mer uppmärksam. Jag reagerar på sånt som jag inte hade reagerat på förut.

Bröderna Claesson har tidigare riktat hård kritik mot att emballage och fordon står parkerade nära fasader runt om i landet och att det inte genomförs kontroller och riskbedömningar. Det står de fast vid även idag.

– De som eldar bilar till exempel förstår inte vilka konsekvenser det kan få, säger Peder och fortsätter.

– Samma sak kan hända igen.