Boråsare tände ljus för offren i Trollhättan

<div class="shootitlive-embed" data="category=News&client=borastidning&project=1362"><p>Live-published photos and videos via <a href="http://shootitlive.com/">Shootitlive</a></p></div>

<script>(function(){var d=document,b=d.body,s=d.createElement('script');s.src='//s3-eu-west-1.amazonaws.com/shootitlive/shootitlive.load.v1.1.borastidning.js';b.insertBefore(s,b.firstChild);}())</script>

Vid klockan två på söndagseftermiddagen möttes uppskattningsvis 300 personer upp på Stora torget för att hedra offren för torsdagens skolattack i Trollhättan där en maskerad man med svärd dödade en elev och en elevassistent.

Stämningen var lugn och allvarstyngd. Flera personer tog tillfället i akt och tände ljus vid trappan till rådhuset.

Lisa Thorander, ordförande i L.E.V – Livet efter våldet som står bakom demonstrationen, höll ett kort tal där hon betonade vikten av att stå upp emot rasismen. Hon berättade även att hennes 12-åriga dotter reagerat starkt på händelsen.

– Hon sa: ni vuxna tjatar på oss från dagis att vi ska vara snälla mot varandra. Vi ska inte slå någon, att alla är lika värda, att vi ska hjälpa och stötta våra klasskamrater. Men vad gör ni? Ni bråkar, ni krigar, ni klagar på varandra och ni hjälper inte varandra. Ni vuxna suger.

– Vad kan vi göra med en sådan kritik från en tolvåring? Kan vi ta till oss det och göra något konstruktivt av den kritiken?

Även Vänsterpartiets Ida Legnermark pratade om hur svårt det är att förklara händelsen för ett barn.

– Hur skulle jag kunna berätta att ljust hår och blek hy är starkare än någon skyddsväst? Att bruna ögon och mörkt skinn är det som tar fram ett hat som är dödligt i vårt land.

Maria Kirkfjell tog tillfället i akt och läste en egenskriven dikt:

– Rasismens vidriga urskiljning av människor äcklar mig. Jag kan inte för mitt liv förstå – hur intelligenta människor kan gå på. Bli lurade av yttre olikheter såsom längd, form och färg – för vi är ju ändå lika in i ben och märg.

– Oavsett vad vi har för färg på vår hud – eller vad vi kallar vår gud. Om vi är födda i Somalia, Syrien, Sverige eller Malta – är våra tårar ändå lika salta. Hjärtat är lika rött – och blodet lika blött. För det är faktiskt så – att under huden är vi helt lika ändå.

Shan, Shapool och Naz Rasheed ihop med Wansa Hasan var några av de som besökte torget för att lyssna, närvara och tända ljus under minnesstunden.

– Vi är här för att vi är emot kränkningar och rasism. Det som hände var inte klokt. Så vi kom för att stötta alla människor som blir mobbade eller kränkta av rasismen, säger Shapool.

– Det är viktigt att vi är här tillsammans. Jag hoppas att alla kan leva tillsammans. Oavsett hudfärg. För vi är alla människor, säger Wansa.

Stefan Bjarnefors