Nedlagda soptippar en miljörisk

Innan vi fick en miljölagstiftning i Sverige kunde man slänga vad som helst på tippen och ingen vet exakt vad som ligger där.

Det finns 55 nedlagda soptippar, eller deponier som de också heter, i Sjuhärad som är registrerade i länsstyrelsens databas för förorenade platser. För några år sedan genomfördes en stor inventering av nedlagda deponier och de delades in i olika riskklasser. I det avfall som slängts på tipparna för länge sedan finns ämnen som kan läcka ut i vattnet och vara skadliga.

Mellan Fristad och Borgstena går en liten körväg in i skogen till en nedlagd deponi. Man slängde skräp här fram till 1986. Nu är tippen övervuxen med gräs och sly och det kan vara svårt att tänka sig att det finns mängder med avfall där under. Allt mer skräp som slängs återvinns idag, men under mitten av 1900-talet såg det helt annorlunda ut. Då staplade man skräpet på hög.

– Vi hade inte alls dehär miljökraven när man började deponera. På 50-talet så hade vi ingen miljölagstiftning alls och då kunde det läggas vad som helst på deponierna, säger Gudrun Magnusson som är länsmiljöingenjör i Västra Götaland.

Några kilometer nedströms ifrån deponin i Borgstena ligger Öresjö, vattentäkten som förser Borås Stad med vatten. Därför har deponin fått en hög riskklassning. Det är den enda nedlagda deponin i Sjuhärad som tillhör den högsta riskklassen.

– Det finns väldigt dålig dokumentation om vad som är deponerat eftersom att deponierna är gamla, men här tror man att det kan finnas farligt avfall. Vi gör noggranna mätningar i förebyggande syfte och finns ingen risk för förorening i Öresjö, säger Elenor Loyd som är miljöchef på Borås Energi och Miljö.

Idag är lagstiftningen strängare, och vid nyare soptippar vidtas en rad skyddsåtgärder för att minska miljöpåverkan. Man gör bottentätningar och geologiska säkringar. Man täcker deponin med flera lager av olika material för att hindra att det kommer in vatten som kan föra med sig farliga ämnen när det rinner ut igen. Det lakvatten som ändå kommer från deponin samlas upp och behandlas. Men vid många gamla soptippar finns inget av dessa skydd.

– De är bara täckta med jordmassor och utifrån förutsättningarna har vi bedömt att det är fullt tillräckligt, säger Elenor Loyd på Borås Energi och Miljö.

De tio deponier som Borås Stad ansvarar för har Borås Energi och Miljö fått uppgiften att hantera. Man har tagit fram ett kontrollprogram som godkänts av kommunen. En åtgärd i kontrollprogrammet är markförbättring.

– Markförbättring innebär att ha koll på att det inte blir sättningar eller gropar i marken där det kan samlas vatten, säger Elenor Loyd.

En annan åtgärd är att städa bort skräp som folk slänger på de nedlagda tipparna, för det händer att folk dumpar saker där trots att de lagts ned för många år sedan.

– Jag tror inte att det är något jättestort problem, det var säkert mer när det fortfarande var invant. Men folk dumpar ju skräp lite överallt tyvärr, säger Elenor Loyd.

Vid deponin i Borgstena tar man vattenprover två gånger om året för att kontrollera vad som kommer ut från deponin. Det gör man även vid Högen deponi i Viskafors och vid Gässlösa deponi. Gässlösa skiljer sig från de övriga genom att den lagts ned senare och därför omfattas av en strängare lagstiftning tillexempel när det gäller sluttäckning av deponin.

2013 visade provtagningarna i Borgstena förhöjda värden av ammoniumkväve, järn, barium, kobolt, krom, nickel och zink, men det beror på att det varit torrt den period som mätningarna gjordes och minskade vattenflöden gör att koncentrationen av ämnen ökar. I sin årsrapport gör Borås Energi och Miljö bedömningen att värdena inte är så höga att de har någon negativ påverkan.

Elenor Loyd poängterar att värdena ligger under naturvårdsverkets riktvärden och att halterna av föroreningar från deponierna minskat. Tidigare har man tagit prover vid fler av Borås nedlagda deponier, men det anses inte finns behov för det i nuläget.

– Man övervakar i de fall man anser att de behöver övervakning, mest som en försiktighetsåtgärd. De risker som kan finnas är om det läcker tungmetaller till vattnet, men samtliga ämnen ligger på låga nivåer, säger Elenor Loyd.

Kan de innebära en risk i framtiden?

– Det är ingenting som är en potentiell risk som man ser nu. Vi ser ingen fara eftersom att halterna minskar med tiden.