Läkarna från Borås hjälper FN
Och lite fläkt kan behövas, för det är 39 grader ute när den första patienten, en kvinna i burka, slår sig ner i besöksstolen.
De har slagit följe den här dagen, de två kollegerna och pensionerade kirurgläkarna från Borås, Carl-Axel Ekman och Göran Claes.
De läser remisser och journalanteckningar tillsammans. De håller upp röntgenbilder mot ljuset som letar sig in genom halmtaket och stråväggarna, diskuterar sinsemellan och kommer, med sin långa erfarenhet, alltid till samma slutsats.
Specialistmottagningen är en del av verksamheten vid sjukhuset i Garissa.
Patienterna som tas emot är somalier som lever i en flyktingförläggning sju–åtta mil norr om Garissa mot gränsen till Somalia.
Konsulter åt FN
Läkare finns i flyktingförläggningen, men på FN:s uppdrag tjänstgör specialistläkarna i Garissa som konsulter som anlitas i svårare fall och när en mer kvalificerad medicinsk bedömning krävs.
–?Vi har specialistläkare i åtta olika discipliner, informerar Carl-Axel Ekman och räknar upp, kirurgi, medicin, gynekologi, pediatrik, öron, anestesi, psykiatri och tandläkare.
För flyktingarna i lägret är sjukvården gratis och bekostas av FN:s flyktingkommission.
–?Som kompensation får vi mediciner och material från flyktingkommissariatet, säger Göran Claes.
Kvinnan i burkan haltar in stödd på en krycka och visar upp ett stort djupt sår på insidan av foten. Hon har haft såret i fyra år och kommer inte längre ihåg vad som orsakade såret.
–?Förmodligen har hon fått en tagg i foten. Sår är mycket vanliga här, säger Carl-Axel Ekman.
Men såret ser snyggt och rent ut och ordinationen blir fortsatt omläggning i flyktinglägret.
Ytterligare en kvinna haltar in på en krycka. Hon har ett gammalt brott på vadbenet som läkare i Somalia försökt få att läka genom att transplantera in en benbit från höftbenskammen. Tyvärr har det inte läkt, och Ekman och Claes skriver remiss och låter specialister i Nairobi ta över.
Operation nödvändig
Men för två äldre her rar, den ene med vackert hennafärgat skägg, blir det operation. Båda lider av prostataförstoring och sedan anhöriga lovat ställa upp som blodgivare blir operationsdag bestämd.
Särskilt mannen med det hennafärgade skägget är glad. Han har haft kateter i fem månader men även för en gentleman i ett flyktingläger kan en urinpåse i handen inte vara den mest uppskattade accessoaren?
Flera unga kvinnor har skickats till specialisterna i Garissa för att de har struma, sköldkörtelförstoring.
–?Det är väldigt vanligt här på grund av jodbrist, säger Carl-Axel Ekman.
Men alla är inte sjuka. En ung man klagar över långvariga smärtor och besvär från i stort sett hela kroppen. Han är röntgad, undersökt och prover har tagits flera gånger. De alla visar samma sak, nämligen ingen sjukdom alls.
Men han är svår att övertyga, fast båda läkarna försöker.
–?Han får en resa från flyktinglägret och får komma hit och träffa lite andra människor ett par dagar, och det kan ju vara trevligt, säger Carl-Axel Ekman när mannen under ljudliga protester lämnat mottagningen.
Men nästa patient får doktor Claes’ ansikte att nästan ljusna lite. Här är det inget fejk, utan en ordentlig sten i urinblåsan som måste tas bort.
