Enligt domen har han blåst upp värdet i Sohlberg buss för att få bolaget att se lönsammare ut. Banken lånade ut miljon efter miljon, innan krisen var ett faktum.

Samtidigt är Hans-Erik Sohlberg en ovanlig ekobrottsling: Rätten ansåg inte att han begick brotten för att bli rik själv – utan för att rädda bolaget han kallar sitt livsverk.

Sohlberg anser att han inte är ensam skyldig till jättekonkursen. Han hoppas att folk ska inse det:

– Jag tror det. I min enfald.

Innan han blev inlåst var han hyllad vd i Sohlberg buss, ett på ytan strålande framgångsrikt och snabbt växande företag. Året före krisen blev Sohlberg prisad som Årets företagare i Mark.

Tingsrättens dom rymmer, trots sitt torra språk, innehållet till en dramatisk Netflixserie. Här finns klasskillnaderna, de brutna vänskapsbanden, resonemang om vilka av de förhörda som kan ha intresse av att påverka bevisvärderingen och här finns mångmiljonskulderna.

Tingsrätten ansåg att det hade funnits en vilja till expansion så väl hos Sohlberg som styrelsen som helhet och en övertro på den egna förmågan att på ett framgångsrikt sätt driva bolaget. Det konstateras också att Sohlberg helt saknar formell utbildning inom ekonomi och i princip kunskaper om bokföring.

Sedan krisens start har Hans-Erik Sohlberg kämpat för det han kallar upprättelse och sin heder.

Envist har han drivit process efter process, även när det för utomstående framstått som utsiktslöst. Hittills har det varit utan framgång. Rättstvisterna pågår fortfarande sju år senare, men nu utanför mediernas strålkastarljus.

Sohlberg har egentligen inte pengar till advokater – men han har en supportgrupp som består av gamla kompanjoner, tidigare chaufförer och andra vänner. De har hjälpt honom både ekonomiskt och praktiskt.

Konkursen har varit psykiskt pressande, men Hans-Erik Sohlberg framhåller de tidigare anställdas stora betydelse.

– De har varit fruktansvärt lojala mot mig, de har gjort att jag har orkat med det här. De har hjälpt mig med pengar så att jag har kunnat överklaga.

Hos kronofogden tickar Hans-Erik Sohlbergs skuld efter konkursen; nu närmar den sig 6,3 miljoner kronor.

– På anstalten jobbar jag i tvätteriet. Timlönen är 13 kronor, säger han.

BT:s granskning av jättekonkursen möter motstånd. Många av de då inblandade vill fortfarande inte berätta om turerna kring Sohlberg buss.

– Jag tackar nej till intervju. Jag har mått väldigt dåligt av detta och det gör fortfarande för ont, säger en.

– Jag har lagt detta bakom mig och vill inte riva upp det igen, förklarar en annan.

– Jag vill inte under några omständigheter ta ställning för den ena eller andra parten, säger en tredje.

Hans-Erik Sohlberg är tystlåten om hur det känns att sitta på anstalt men han vill gärna prata affärer och varför det gick åt skogen, helst med hjälp av dokumenten i pärmen han bläddrar i.

Sohlberg svarar direkt på vilket avgörande fel han anser har begåtts i samband med att bolaget fick akuta ekonomiska problem.

– Att de tog väck mig så tidigt.

Han syftar på att han hade velat vara med under tiden då övriga styrelsen gjorde försök att rädda koncernen från konkurs.

– Jag fick bara ett besked via BT att jag hade fått sparken.

Det är hans version av vad som hände i detta skede.

Under BT:s granskning får vi ofta diametralt motsatta uppgifter från de män som satt på ledande positioner. Vi har gått till dokumenten för att få svar. Trots att de hade ett välkänt expansivt bolag och omsatte långt över 100 miljoner kronor har vissa väsentligheter inte fästs på papper. Riktlinjer som faktiskt fanns har inte alltid följts.

Det alla är överens om är att framgångssagan var över hösten 2015 och att splittringen var total mellan Hans-Erik Sohlberg och de forna kompanjonerna och vännerna.

– Jag blev syndabocken. Det är därför jag sitter här, säger Hans-Erik Sohlberg.

Ett drygt halvår senare var konkursen ett faktum, med sina 112 miljoner i minus den största i hela Sverige i juli månad 2016.

Och fallhöjden var hög. Sohlberg Buss AB hade ärats som snabbväxande Gasell av tidningen Dagens Industri och hösten 2014 utnämndes Hans-Erik Sohlberg till Årets företagare i Marks kommun.

Den som under krisen kom förbi Sohlbergs bussar som stod uppställda i Skene kunde se hur chaufförer slet med att fläka av loggorna från fordonen, med hjälp av ångande värmepistoler.

– Det var inte roligt, kan jag säga, minns en av chaufförerna.

Fem män i styrelsen är centrala i härvan kring Sohlberg buss. Bankmannen Kennerth Thulin från Borås var styrelseordförande. Advokaten Rolf Eriksson, en erfaren konkursförvaltare i Borås, var ledamot. Eriksson var också majoritetsägare, tillsammans med Hans-Erik Sohlberg som var vd och ledamot.

Ytterligare två styrelseledamöter finns i härvan: en boråsare och en Markbo. De åtalades också för ekobrott, men friades. Båda hade en bakgrund som busschaufför och blev tjänstemän och minoritetsägare i bolaget.

Hans-Erik Sohlberg anser att hans roll i företaget har överdrivits i ekobrottshärvan och att det är fel att han ensam ska straffas.

Han hävdar att advokat Rolf Eriksson och bankmannen Kennerth Thulin varit drivande i vissa av bussaffärerna och därmed kan ha bidragit till att bolaget expanderade snabbare än det klarade av.

När BT granskar koncernens arkiverade räkenskaper och dokument, som Kronofogden nu förvarar i ett lager utanför Kungälv, får Sohlbergs uppgifter stöd. Mejl från advokaten och bankmannen visar att även de är engagerade i planer på stora affärer.

I berättelsen om Sohlberg-konkursen har det betydelse, eftersom det påstods att Hans-Erik Sohlberg agerat helt på egen hand när företaget expanderade för fort.

Bland de 33 flyttlådorna i Kronofogdens arkiv finns två dokument som hade en central roll i ekobrottsrättegången.

Det ena visar en nedskrivning av varulagret. Efter att ha värderats till 16–17 miljoner är lagret värt futtiga fyra miljoner kronor. Det andra dokumentet är faktura 2808 på nära nio miljoner kronor. Den gäller skolskjutsar i Borås.

Sohlberg skrev inte fakturan, men enligt domen var det på hans uppgifter fakturan togs fram. Fakturan skickades aldrig i väg, men fick företaget att se betydligt mer lönsamt ut, eftersom det verkade som om stora pengar var på väg in. Även lagervärdet gav sken av att företaget satt på stora tillgångar.

När krisen var ett faktum uppstod en konflikt om makten över busskoncernen. Hans-Erik Sohlbergs forna kompanjon Rolf Eriksson tog kontrollen över ägarbolaget.

Nu kan BT avslöja hur det gick till – och att en avgörande namnteckning är felaktig.

Rolf Eriksson tar emot BT på advokatkontoret i centrala Borås. Det var också här som Hans-Erik Sohlberg för sju år sedan skrev över sin halva av ägarbolaget till honom. Priset? En krona.

Hans-Erik Sohlberg skrev på aktieöverlåtelsen men ångrade sig genast och krävde att få tillbaka aktierna, utan resultat.

Rolf Eriksson anser att aktierna i det skedet var ekonomiskt värdelösa. Han ville ha bort Sohlberg med motivet att bolaget då skulle kunna få nya finansiärer.

Bolagsverkets dokumentation visar att ett nytt namn dyker upp i bolagsstyrelsen strax efter aktieöverlåtelsen, Rolf Erikssons hustrus. Hans-Erik Sohlberg åker samtidigt ur styrelsen.

– Det hölls inga möten. Det finns inga protokoll heller, säger Rolf Eriksson.

Där har han fel. Protokollen som visar maktskiftet har BT hittat.

Rolf Eriksson får de båda protokollen framlagda på bordet. Enligt protokollet är hustrun närvarande. Men Rolf Eriksson säger att han inte vågar svara på om det stämmer.

– Men det är hennes namnteckning, det ser jag. Hon har skrivit under, hävdar Rolf Eriksson.

Dock är hustruns förnamn på ett av dokumenten felstavat, det innehåller ett S för mycket. När BT visar det för Eriksson säger han:

– Ja, det är det. Det ser jag nu.

Han tittar på det andra protokollets – rättstavade – namnteckning.

– Det är märkvärdigt likt hennes stil. Hon skrev så faktiskt.

Det stämmer inte.

Det finns inga möjligheter att ställa frågor till Rolf Erikssons hustru, eftersom hon inte längre är i livet. Men BT har jämfört med namnteckningar hustrun gjort. Jämförelsematerialet är underskrifter på bland annat myndighetsdokument, där BT har kunnat säkerställa att det är hon som hållit i pennan. Och namnteckningarna på dokumenten som ligger på bordet skiljer sig kraftigt från de övriga. När Eriksson konfronteras med detta har han en ny förklaring:

– Men det där är ju formalia. Jag kanske inte ville belasta henne med det, höll jag på att säga.

Var det du som skrev hennes namnteckning?

– Jag utesluter inte det. Med hennes hypotetiska samtycke så är det okej det också. Det är ingen förfalskning. Det är inga rättsliga påföljder för att jag med hennes samtycke skriver hennes namn.

För Rolf Eriksson är namnteckningen ingen stor sak och han håller fast vid att det var rätt att ta kontrollen över bolaget.

Tycker du i efterhand att du själv gjorde någonting fel?

– Jag var naiv, naturligtvis, säger Rolf Eriksson. Och godtrogen.

I dokumenten framgår att styrelseledamöterna hade diskuterat om oriktigheterna i räkenskaperna kunde vara bokföringsbrott och att alla i styrelsen kunde bli ansvariga. Nu minns inte Rolf Eriksson det samtalet.

Men det finns de som såg hela styrelsen som ansvarig för misstag. Reseföretaget Strömma stämde hela Sohlbergstyrelsen på fem miljoner, efter en affärsförlust. Det målet slutade med att Strömma och styrelsen gjorde upp utanför rättssalen. Vare sig Rolf Eriksson eller Strömma vill avslöja hur mycket pengar som bytte ägare.

Revisorn Jonas Cullberg, som vittnade för Hans-Erik Sohlberg i tvisten om aktierna, reagerade över att inte hela styrelsen åtalades i brottmålet.

– Det är mycket förvånande. Hans-Erik är den minst kunnige, den minst ekonomiskt sinnade utav dem alla. Det fanns en ekonomichef. En advokat är en advokat, och han har ju varit med som konkursförvaltare i många hänseenden. Bankmannen är väldigt finansiellt kunnig.

I fängelset har Hans-Erik Sohlberg tid att tänka. Han är medveten om att han själv har gjort fel. Han berättar att han var delaktig i att pumpa upp priset på ett felaktigt sätt i en bussaffär. Mellanskillnaden på 2,6 miljoner skulle användas till en skuld i ett annat företag.

– Det var ju fel, det är inget att säga om. Men jag gjorde det inte av egenintresse.

Detta ledde dock aldrig till åtal och pengarna betalades tillbaka, vilket bekräftas av dokumenten.

Brotten Hans-Erik Sohlberg dömdes för vill han fortfarande inte kännas vid. Han är ännu övertygad om att lagervärdet i bolaget faktiskt var korrekt och att det fanns stora värden som försvann i samband med konkursen.

Aktiebolagslagen slår fast att alla styrelsemedlemmar har ansvar för att sköta ett bolag enligt lagar och regler. Men en vd, som Hans-Erik Sohlberg var, har ett särskilt ansvar för att allt sköts korrekt.

Ekobrottsåklagaren Per Håkan Larsson, som låg bakom åtalet, anser fortfarande att det var rätt att inte hela styrelsen åtalades.

– Det har ingen betydelse i de här fallen om man varit aktiv i bussaffärer. Det finns inget som gör man borde misstänka dem för brott.

Hans-Erik Sohlberg verkar vara en man med kontoret på fickan, vilken betydelse har det?

– Man måste skapa en organisation som sköter bokföringen, det har styrelsen ansvar för.

Bokföringsansvariga i Sohlberg buss har i viss utsträckning förlitat sig på muntliga uppgifter från Sohlberg, säger åklagaren.

– Det kanske någon borde ha reagerat mot, i vart fall revisorerna. Har inte de reagerat, då blir det svårt för styrelsen att reagera.

De båda revisorerna som hade ansvar för att granska Sohlbergs har i efterhand fått kritik. Revisorsinspektionen varnade båda.

– Hade revisorerna reagerat, då hade styrelsen varit tvungen att göra något, säger Per Håkan Larsson.

Även Rolf Eriksson fick en varning i samband med busshärvan. Han hade varit Hans-Erik Sohlbergs advokat och Advokatsamfundet ansåg att han hade blandat ihop sina roller som advokat och affärspartner, vilket inte advokatetiken tillåter.

Också på anstalten Östragård har Hans-Erik Sohlberg ett särskilt ansvar, som när han var vd. Han är vald till representant i de intagnas förtroenderåd, där man diskuterar förhållanden på anstalten. Han ser likheter mellan fängelselivet och det gamla vd-jobbet där han hade personalansvar.

– Jag gillar att sitta och prata med människor och jag hjälper till när det blir konflikter.

Han ser också stora möjligheter till förbättringar för de intagna på Östragård; han har sammanställt ett dokument som ska lämnas över till anstaltsledningen.

Medan Hans-Erik Sohlberg sitter av sitt straff utför frun hans jobb på hemmaplan, så att det ska finnas kvar när han kommer ut.

Hemmet i Torestorp äger Hans-Erik Sohlberg inte längre. Villan såldes, men inom familjen, han och hustrun kommer att få bo kvar.

– Varje dag tänker jag på hur detta drabbat Gunilla.

När BT når henne på telefon slamrar hon med rostfria behållare.

– Jag kör skolmaten till Öxabäck idag. Potatisbullar och blodpudding, säger hon.

Makens uppdrag i buss- och taxibranschen sköter Gunilla Sohlberg vid sidan av sitt eget jobb som kantor i Mark. Hon servar busschaufförer som är på långturer, kör buss till besiktningen på Ramnaslätt och fraktar skollunch till Öxabäck och Torestorp.

– Det är tungt som fasen, det värsta är när de kör ihop potatismos och sås i samma kantin. Många gånger har jag har varit glad för att jag är stark.

Häromveckan fick Gunilla Sohlberg ännu ett besked om utmätning, 58 107 kronor hade försvunnit från bankkontot. Hennes och Hans-Erik Sohlbergs gemensamma, förstås.

– Jag har inte tänkt i de banorna att jag ska skydda pengar, vi har alltid haft gemensamma konton. Men det är oroligt, förstås, man vet aldrig när det ska dimpa ner ett nytt brev. Och jag förstår ju att han inte kommer att tjäna så mycket i framtiden.

Har du aldrig varit arg på Hans-Erik för situationen han försatt er i?

– Det förbättrar ju inte läget att bli arg. Jag bara jobbar på. Jag är extremt tålmodig och envis. Men jag blev lite trött mot slutet av Sohlbergs och när han skulle ta det sista lånet sa jag nej. Fast då gjorde han det ändå.

På Östragård är besökstiden slut, en kriminalvårdare knackar på dörren. Hans-Erik Sohlberg ska snart göra ett nytt pass i tvätteriet, där han tvättar likadana ljusgrå uniformer som den han själv bär.

Om du ska vara självkritisk, vad var ditt största misstag?

– Det största misstaget var att företaget växte för fort. Man eldades av att allt gick bra.

I sommar har Hans-Erik Sohlberg klarat av sitt straff, och sista delen kommer han att kunna avtjäna med fotboja på hemmaplan.

Snart ska han släppas från fängelset. Kampen för upprättelse ska gå vidare – Hans-Erik Sohlberg planerar redan nästa drag i den rättsliga följetongen.