J. Åke Englund: All kamp för rättigheter har ett pris. Men det är ett pris vi måste betala.

Det var den kvällen de homosexuella, bisexuella och transpersoner som var på baren Stonewall fick nog av polisens trakasserier och gjorde motstånd. Upploppen höll på i flera dagar och trots att polisen satte in mer resurser så lyckades man inte skingra folkmassan. Den kvällen blev startpunkten för dagens Pridefirande. Detta, ihop med högsta domstolens beslut i USA, är två historiska händelser med vitt skilda i tillvägagångssätt, men som båda handlat om att kämpa för sina rättigheter som människa.

Stonewallupproret inträffade två år innan jag föddes så det var först i vuxen ålder som jag fick reda på historien bakom dagens Pridefirande. Även om de homosexuellas historia inte lärs ut i skolan så har jag påverkats av den. Ibland som en svag bris, knappt märkbar, ibland som en annalkande storm och man vet att inget kommer att bli sig likt. När jag som tonåring blev förälskad för första gången var det bara några år efter att man i Sverige slutat klassa homosexualitet som en sjukdom, och så betraktades den av många i min omgivning.

När jag slutligen kom ut som homosexuell i 20-årsåldern började jag aktivt arbeta med att föreläsa på skolor, skriva insändare och debattartiklar. Jag har medverkat i tv, radio och tidningar där jag pratat för homosexuellas rättigheter. Jag ångrar inget av det jag gjort, men det har haft ett pris. Familjemedlemmar har bett mig att inte prata om min homosexualitet, för då kan det bli känt att de har en homosexuell i familjen. När jag medverkat tv, tidningar och radio och fortfarande hade hemtelefon, har jag fått hotfulla samtal om natten, där man uppmanat mig att hålla käften. Jag har varit i lokaler när det krossats fönster. Jag har blivit hotad med stryk när jag gått ensam i mörka gränder. All kamp för rättigheter har ett pris.

Till minne av Stonewallupproret firas i dag Pride över hela världen. En del länder, som Sverige, har kommit så långt att all rättslig diskriminering är undanröjd. Och här blir Pride just ett firande. I andra länder är Pride fortfarande en kamp för rättigheter. När jag skriver denna text läser jag om hur polisen skjuter på Pridedemonstranter med gummikulor och vattenkanoner i Istanbul. När demonstranterna vid Stonewallupproret stod emot polisens trakasserier den där kvällen i juni 1969 betalade de ett pris. All kamp för rättigheter har ett pris. Men det är ett pris vi måste betala.

Lars-Gunnar Stohm