Hundratals hedrade Horner

Live-published photos and videos via Shootitlive(function(){var d=document,b=d.body,s=d.createElement('script');s.src='//s3-eu-west-1.amazonaws.com/shootitlive/shootitlive.load.v1.1.borastidning.js';b.insertBefore(s,b.firstChild);}())

– Det är Nils Horners död som har fått oss att samlas här. Men det är hans liv vi vill minnas och hylla, sa Ginna Lindberg, Ekots programchef, när hon inledde ceremonin.

Så blev det också. Minnesceremonin präglades av just minnen – ljusa minnen och flera roliga historier.

Staffan Sonning, tidigare Ekochef som också har arbetat med Nils Horner ute i världen, berättade i sitt tal om "eleganten Nils”. Ett av Nils Horners signum var att han alltid ville vara snyggt klädd.

– Men det hindrade ändå aldrig arbetet, säger Staffan Sonning och berättar om när de båda bevakade valet i Japan: enda sättet att få uppkoppling för att skicka hem materialet var ute på en stor asfaltplan – i ösregn.

– Nils hade kritstrecksrandig kostym och matchande skjorta, men han slog sig helt enkelt ner på asfalten och jag fick hålla paraplyet. Inte över honom, bara över tekniken. Och ändå var kostymen som ny igen nästa dag, berättar Sonning.

Men talen handlade också om Horners journalistiska gärning.

– Människorna i dina reportage var inte objekt, de var subjekt. Du lät dem tala rakt in i våra hjärtan, sa Cecilia Uddén, radions Mellanösternkorrespondent.

Nästan 400 personer var samlade i Berwaldhallen, granne med radiohuset i Stockholm.

Många var kolleger från Sveriges radio eller andra medier. På främsta raden fanns också den närmaste familjen, systern Ingrid med familj och mamma Jean och hennes syster.

Men familjen har inte deltagit i planeringen av ceremonin.

– Vi har berättat om Nils favoritmusik, men det är det också flera andra som har gjort. Så nu är vi bara med som gäster, det känns bra, säger Ingrid Horner.

Hon beskriver minnesceremonin som ännu ett steg på vägen mot att sätta punkt, i alla fall för det som har blivit den offentliga delen av sorgen. Första steget var begravningen i Borås för knappt två veckor sedan.

– Det kändes fint och värdigt, och jag tror att Nils hade tyckt att det var bra, säger hon.

Cilla Benkö, vd på Sveriges radio, berättar att mängden reaktioner just efter dådet var överväldigande.

– Jag tror aldrig att Nils själv riktigt förstod hur uppskattad och respekterad han var, och kanske gjorde inte vi andra det heller. Jag tror också att det förstärktes av sättet det hände på. Det var ett brutalt mord och ett angrepp på det fria ordet, säger hon.

De starka reaktionerna bidrog också till beslutet att direktsända hela minnesceremonin i radions P1 igår kväll.

– Att utestänga lyssnarna hade känts konstigt.

Under minnesstunden så medverkade också radiolyssnarna genom att några av lyssnarnas reaktioner läs-tes upp av skådespelarna Björn Kjellman och Nanna Blondell. Många av dem vittnade om att många som inte alls kände Nils Horner personligen, ändå upplevde att de gjorde just det:

– Jag lyssnar på radio som när man tittar på en folksamling – plötsligt kan ett bekant ansikte dyka upp. Nils Horner var en av de där rösterna. På honom lyssnade jag som när en vän klev in i rummet, löd en av kommentarerna.